Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärans skönaste tider, dâ France—la gloire—l’empereur —
eröfrade och beherskade en verld — så länge det räckte.
Ponchard var den forste tolken af det odödliga. —
»Ah! quel plaisir d’être soldat», och berömmes för röst
och föredrag, som försonade med den lilla fyrkantiga figuren,
Då Duprez en kort tid tillhörde Opéra-Comique, öfvertog
han rolen, men gjorde här dock ej samma lycka som Roger,
hvilken återigen på Stora Operan ej kunde mäta sig med
Duprez; Tell Masset och Achard, tvenne tenorcelebriteter
debuterade i denna rol på Opéra-Comique, för att ej tala
om andra rangens sångare. M:me Rigaut var den första
Anna, en fin och intelligent sångerska, som först hade svårt
att slå sig igenom men sedan blef mycket uppmärksammad
för klangfull, egendomligt mjukt timberad röst och ett äkta
franskt »fini» i sin sång. Hon tillhörde ej länge teatern,
hvilket deremot var fallet med den första Jenny, m:me
Boulanger, en klar, något hård sopran med betydlig koloratur,
som tvang Boildieu till några sirater i kurtis-duetten enkom
för henne, samt begåfvad med en ojemförlig talang för »les
servantes». Den vackra gumman Desbrosses sjöng
Margarethas visa »med en fin konst, ärfd från teaterns äldre
tider, då gumraroler gåfvos poetiskt, känslorikt, deliciöst»,
som en fransk biograf uttrycker sig, tenoristen Féréol hade
Dickson, basisten Henri, Gaveston. Som bekant har ingen
opera gifvits så ofta på Opéra-Comiqne som La dame
blanche, den har också aldrig varit nedlagd. Den ges dock
aldrig ensam utan med Grétoys Tableau parlant, Richard
eller t. o. m. Maillats Dragons du Villars, särdeles vid
ma-tineerna. Också klagade 1827 en nedsablande kritiker att
Hvita frun hos oss gåfves som »stort spektakel», då den
egentligen borde ges som »tredje eller fjerde pjesen» (!)
Detta tjusande tonverk skulle helt säkert också behöfva
ett par pjeser till att utfylla aftonens program, om
direktionen lyssnade till herr Halléns förslag att utesluta flera af
de bästa musikstyckena till handingens snabbare ändalykt.
Vi hoppas dock direktionen är hr Hallén för slug. Man
kan ju vänta till dess — det Gud förbjude!— »Tristan und
Isolde» med »Isoldens Liebeslied» och den milslånga
liebes-duon tages upp. För långrandig tysk svulst och kättjefull
sensualism intet förbarmande, men pietet för praktblomman
ur den franska glada sånggudinnans af gracer, löjen och
araoriner rikt sirade blomstergård!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
