- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
374

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förträfflighet Utobal måtte anses for någon sorts komiskt
parti efter först buffon Carl Johan och sedan buffon Pelle
fått det i uppdrag. Eller är det för att göra
föreställningen gemytligare att publikens ögon ibland skola fa hvila
på en populär favorit, glad Bellmanssångare m. m.?

Hans majestäts »favorit gafs denna gång af hr Hagman,
hvars utseende narrat vederbörande till denna rolplacering.
Detta var också det bästa af prestationen och något
alldeles utomordentligt. Josephs lifslefvande med sitt af Bibeln
bekräftad Christus-tycke. Spelet var också rätt bra, värdigt
och ädelt, men ej nog genomarbetadt, t. ex. i andra aktens
tältscen eller den svåra slutscenen. Rösten passar ej att
åskådliggöra Josephs milda, fridfulla sinnesverld.
Visserligen låg partiet bra för rösten, som tillsvidare rör sig
ledigast i mellanregistret, men karakteren, klangen, sångsättet
passade alldeles icke for Méhuls musik, och musiken är det
vigtigaste i en opera, låt vara att den i detta verk ledsamt
nog ej fatt större plats, som t ex. för igenkänningsscenen,
som i toner skulle blifvit något helt annat än nu, en liten
tragediscen, spelad af operister.

Hr Max Strandberg skulle säkert kunna upptaga sin fars
mantel i denna rol och låta höra romansen, som den bör låta och
bör sjungas.

Hr Lundqvist har på sin rundresa kring denra opera
nu kommit till Jacobs rol och der bör han stanna tycks
det. Apparitionens grundlighet märkes ej i följd af
lycklig kostymering, maskei ingen är ypperlig, den vördige,
silfver-hårade, sidskäggige patriarken upp i dagen. Upphöjd
godhet och mildhet klinga tillmötes både i tal och sång, begge
hållna med stor kraft och värme. Som utmärkta
momenter må nämnas det storartade utförandet af den väldiga
Jehova-hymnen, förbannelsen, det genomädla föredraget af
duetten med Benjamin o. s. v., det hela en förträfflig
konstprodukt, till hvilken hr L. hjertligen må lyckönskas.

En konstnärinna — fru Edling t. ex. — behöfs för
Benjamins sköna men fordrande rol, de unga friska röster,
som nu debuterat deri, ha lånat musiken mycken
ungdomlig välklang, men brustit i ädel klassisk anda, i fint
musikaliskt och konstförfaret föredrag, helt förlåtligt, naturligtvis.
I yttre afseende ha de passat rätt bra och äfven spelat
spelrolen med goda bemödanden, som förtjena loford.

Detta gör i hög grad hr Linden för sin Simeon, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free