Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt för kaotiskt att hon kan göra sig reda för hvad hon
känner. Men i andra akten då rivalen, gäckande, skön och
förledande, kommer i beröring med henne — då tändes den
slumrande gnistan! Spegelscenen gafs utmärkt, dock vill jag
här erinra fru Edling om Madame Galli-Mariés spel med
pudervippan, hvilken hon vid tonerna af den melankoliska
visan, som skildrar hennes forntid, plötsligt tappar, stirrar
hemskt framför sig, som såge hon bilderna af all sin
jemmer-svält, stryk, köld och förödmjukelse draga förbi själens öga,
tills ögat åter faller i spegeln (vid durtonartens entré) och
hon glömsk af sorg och nöd med barnslig och spirande
qvinlig hänförelse besjunger toilettburkarnes mirakler, som
måla öfver den gamla sorgliga bilden af den lilla tatterskan
och trolla fram en flicka, en flicka, som Wilhelm kanske
skulle — ack!
I sista akten lyckades fru E. nu bättre än förr. Det
qvinligt mjuka kom rätt godt till heders denna gång,
hvar-förutom det kärnfriska i sångerskans skaplynne hindrade
henne att falla offer för den sentimentalitet, som lurar i
vissa delar af den annars så vackra musiken.
Igenkännings-scenen kunde dock göras med mer effekt, hr Nygren stod
nu för och skymde i stället för att vid sidan öppna armarna
för sin Sperata, som från fonden ilar ned i hans armar.
Att tala särskildt om fru Edlings sång, behöfs icke.
Hennes Mignon kom i det hänseendet fulländningen så nära
som trots någon.
Att fröken Anna Pettersson debuterat på Operan i
»Mignon» och »i anseende till lokalen och ögonblickets vigt
varit nog retirée, att ej säga stel, men sjungit öfverdådigt
och sett ut — ah!>, derom upplyste mig godhetsfullt en
något upprymd underlöjtnant, som kom från k. teatern till
en bal, der vi träffades.
Vid mitt Mignon-besök hade jag ej nöjet se frk.
Pettersson, utan frk. Jungstedt, om hvilken märkvärdigt nog
allt det kan sägas som underlöjtnanten sade mig på balen
om frk. Pettersson.
Hrr Lundmark och Nygren häfdade upsalasångens rykte
i sina roler och spelade äfven ganska förtjenstfullt, särdeles
den förre, som börjar påminna om Arnoldson i ett och annat.
Hr Linden är dråplig att skåda, när han inleder
samtal med studenten och kastar förälskade blickar på vinfla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
