Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna forlust var och är. Men emedan jag vet att hon
skulle önskat det, så försöker jag att göra det bästa af det
Älif jag har qvar, och att för hennes skull arbeta med sådan
förminskad styrka, som kan hem tas från tanken på henne.»
Efter några år, till största delen tillbragta i Avignon,
sysselsatt med arbete på olika politiska och sociala ämnen,
inkallades Mi 11 i parlamentet såsom ledamot för köpingen
Westminster. Det är en illustration till Sokrates’ skämt
öfver sin oskicklighet till egentlig politisk verksamhet.
Filosofen rycktes ned från studiet af ren sanning och Guds
form till den moraliskt bedröfliga dunkelheten af verkligt
Eolitiskt lif; och, såsom Sokrates förutsade, syntes för många
ans vision »vek och oklar». Andra förstodo likväl att
uppfatta honom. Gladstoue kallar honom »Rationalismens
helgon». »Hans uppförande och hans tal voro en predikan.
Han hade politikerns goda förstånd och praktiska takt i
förening med en eremits höga, oberoende tankar. Han
gjorde oss alla godt. I hvilket parti som helst, bland alla
olika opinioner, måste jag med sorg erkänna att dylika män
äro sällsynta.» En ovanligare parlamentskandidat har
troligen aldrig funnits. I hans första bref till valmännen säger
han dem upprigtigt att han icke hade någon önskan att
blifva vald; att han hvarken kunde värfva röster ej heller
bestrida några valkostnader, emedan detta strede mot hans
principer; att i fall han blefve vald, han icke kunde åtaga
sig att egna tid och arbete åt deras lokala intressen, att
han icke kunde besvara några frågor angående sina religiösa
åsigter; att det var hans fasta öfvertygelse att qvinnor hade
lika rättighet att vara representerade som män. Det var
kanske den märkvärdigaste adress till valmän, hvilken
någonsin utskickats, och som tydligen var minst beräknad att
vinna röster. En mycket bekant literatör yttrade, att den
Allsmägtige sjelf icke skulle hafva stor utsigt att blifva
vald på ett sådant program. Omkring en vecka före valen
bevistade Mill olika möten för att besvara hvilka frågor
som helst som valmännen kunde önska framställa till honom.
På ett sådant möte frågades han om han någonsin hade
yttrat det omdömet om de arbetande klasserna i England,
att ehuru de skilde sig från dessa klasser i andra land
der-nti att de skämdes för att tala osanning, så voro de likväl
i allmänhet lögnare. Utan tvekan svarade Mill: »Det gjorde
jag.» Knappast hade orden lemnat läpparna förr än stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
