Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedd och bemött af sina elever; när nägot tyngde, ville han s&
gerna vara den, som skulle lätta slagskuggorna och l&ta klart ljus
spela in: »pengar kunde han ej gifva, men med goda r&d
stod han när som helst till tjänst.» Säkert är, att ingen af Ha
hundradetals elever med annat än tillgifvenhet tänker tillbaka på
den nu afdöde läraren.
* *
*
Nu p& sistone var Holmgren trött ooh utarbetad. Tanken pi
att ej vara p& ordinarie stat och, när krafterna fullständigt tröto,
tillförsäkrad pension för sina äterstående dagar oroade honom ofta.
Han fick då bittra ord i munnen. Humöret trycktes också ned
de sista åren genom allt fbr mycket innesittande, hvilket fbr H.
med hans stora, starka kropp väl ej var så alldeles lämpligt.
Till afslutning må meddelas ett minne af H:s friluftslif.
Vi, hans läijungar, hade under hans ledning, den sista hösten
han lefde, haft botanisk exkursion till Rosendal och ströfvat om*
kring i backarne fbr att studera vegetationen. Till sist hade
man känt sig »sugen» och efter en stunds samråd med H.
bestämt sig för att hedra Djurgårdsbrunns värdshus med sin när*
varo och der intaga en enkel »frukost-middags-supé». Holmgren
var kommen i stämning vid sin arrak. Orsamarschen hade
under stormande bifall — äfven från uppasserskornas sida —
exekverat«, flöjt- och klarinettoner ljudat i rummen och den ena
lustiga situationen aflöst den andra, då H. djupt rörd äskade
ljud för att hålla tal. Jag skall aldrig glömma det intryck,
H:s ord gjorde på mig. Det var en veteran i vetenskapens
gårdar, som talade. Han hade, sade han, under svårt
ekonomiskt betryck, ofta utsatt för illvilja och intriger sträfvat fram
sitt lif till dag, som var. En enda tanke hade under dessa år
lifvat hans lust till nya forskningar och ansträngningar: hans
ställning som associerad i en kår. För att vinna erkännande
just hos denna kår af fackmän hade han arbetat, fbr att hjelpa
dem att komma till reda med åtskilliga förhållanden, som syntes
den oinvigde svåra nog. Att han utomlands blifvit
förhållandevis mycket uppburen äfven af den exklusivt (teoretiskt)
vetenskapliga verlden, medan härhemma ett motsatt förhållande ofta
konstaterats, bekymrade honom föga. Kammarlärde hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0410.html
