- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
419

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som är så fulländadt, att man icke har rättighet att tala
om ett dåligt utförande.

Och detta samspel stödjes vidare af en iscensättning,
som är höjd öfver allt beröm. Här i Köpenhamn ha vi
åtminstone aldrig sett något på långt när så utmärkt och
säkert skall äfven Stockholm känna sig imponeradt. När
Meiningarne spela Julius Caesar eller Wallenstein eller
Jungfrun af Orléans, så trolla de fram ur grafven de gamla
tiderna, der allt är äkta eller trogna kopior i möbler, vapen,
husgeråd, dörrar, tapeter, fönster. Först i dessa omgifningar
blifva de historiska gestalterna lefvande, här få deras
handlingar relief, deras ord sin rätta färg. Denna utstyrselns
konst är icke andelös, icke tom ögonfägnad och gyckel.
Nej tvärtom. Den skapar poesi och stämning, den förklarar
och gör illusion, den förtrollar och hänrycker.

* *



Meiningarnes konst är socialistisk i motsats till hvad
vi vanligen få se på teatern och som är i hög grad
individualistiskt. Hos Meiningarne måste de enskilda, som alla
stå på samma nivå, underordna sig det helas intresse.
Saken gäller att skapa en hel och samlad bild, en bild, hos
hvilken icke fins vank eller lyte, men der hvaije penseldrag
är sådant det skall vara. Hur välgörande är det ej att se
så disciplinerade föreställningar! Kanske man i Stockholm
är van vid bättre*, men i Köpenhamn känner man nästan
icke till en riktigt omsorgsfullt inöfvad föreställning. Nog
få vi ofta se ett godt eller till och med utmärkt teatraliskt
utförande af enstaka skådespelare, men samverkan mellan
de uppträdande känner man mycket litet till. Hvar och en
tänker på sitt, på att göra lycka för sig, taga applåder för
sig. Och i alla fall, hur litet omsorg är icke nedlagd på
den individuella prestationen, ty våra stora skådespelare
tänka sina roller, de finna under sin värdighet att lära sig
dem. Hvartill skulle man använda sufflören om
skådespe-larne kunde sina roller? Hos Meiningarne höres sufflören
aldrig, lika litet som det inträiTar, att någon kommer in en

* På intet sätt! Disciplin är just hvad som felas vid våra scener.

Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free