Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fortsätta, då han redan böijat tala, och skulle en
domstol lika lätt och beqvämt kunnat döma till böter eller fängelse
— allt på grund af denna sannskyldiga »kautschukparagraf»,
som i intet stod efter sin tyska förebild.
Om ifrågavarande bestämmelse om lockelse till åtgärd,
som innebär hot mot den bestående samhällsordningen är
ett uttryck för, hvad vår nuvarande regering och majoriteten
i vår Första kammare velat, men ej kunnat, så äro deremot
de andra bestämmelserna i hennes förslag — om straff för
uppmaning »till andra brott» (än våld mot person och
egendom) för hvilka strafflagen stadgar ansvar, och om straff
för försök att »förleda till ohörsamhet mot lag eller laga
myndighet» — uttryck för huru långt den nuvarande
majoriteten i vår Andra kammare kan gå med i repressiva
åtgärder. Och äfven detta är icke så litet. De antagna
förändringarna äro ingalunda så oskyldiga, som mången synes
tro. Redan med den förstnämnda kan man — med en
smula god vilja — komma rätt långt, hvilket lätt inses, om
man betänker, hvilket stort antal olika handlingar — som
för ingen del alla för det allmänna rättsmedvetandet framstå
såsom brottsliga — af strafflagen äro belagda med straff.
Och hvilket vidsträckt spelrum för godtycket lemnar icke
stadgandet om försök att »förleda (icke uppmana, utan
förleda!) till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet»? Det
behöfves ej mycken skarpsinnighet för att finna, att äfven
’ dessa bestämmelser äro »kautschukparagrafer», om än deras
egenskap af sådana vid första påseendet ej så hastigt
genomskådas, som förhållandet är med den af Andra kammaren
icke antagna bestämmelsen om »hot».
Att det icke heller är meningen att lemna dessa
tillfallen till ingripande mot misshagliga åsigter obegagnade, kan
man godt förstå af de mångfaldiga tecken — af hvilka väl
föregående berättelse är ett af de mest i ögonen fallande — som
visa, att man vill åt yttrandefriheten, eller måhända rättare
sagdt, att man inslagit en sådan väg, inlåtit sig på ett sådant
politiskt system, hvars bestånd tydligt nog är oförenligt med
denna frihet. Betecknande i detta hänseende äro de
yttranden, som under debatten om munkorgslagen i Andra
kammaren faldes af Bismarcks lärjunge, statsministern friherre
Bildt. Denne framkastade nämligen sjelf frågan: är det då
nödvändigt att göra inskränkningar i yttrandefriheten? och
fortfor: »derpå måste man svara ett obetingadt »ja». Vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
