- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
452

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svängdes hattarne högt, men ingen helsning, endast ett doft
missnöjdt mummel mot drottningen, hvilkan ansågs som den
egentliga själen i det reaktionära hofpartiet. Stämningen var
äfven i kyrkan alltför hög, så att predikan icke kunde
afhö-ras med vederbörlig stum andakt. Predikanten, biskopen
af Nancy, höll en predikan af delvis rätt frisinnadt
innehåll; man klappade dervid händer åt de uttalanden, som
mest slogo an. Det var något oerhördt, då man annars
icke ens på teatern understöd sig att applådera i konungens
närvaro.

Den 5 maj, då riksständernas sammanträden högtidligt
öppnades, bar en prägel af ögonblickets vårstämning och spirande
förhoppningar. Men det röjde sig också på mer än ett sätt,
hurusom den nya tiden tog ansats mot den gamla, Vädret
var härligt, och på yttre ståt var ingen brist. Den kungliga
sessionen egde rum i »lilla rikssalen», som utgjorde en af
slottets sido byggnader; de amfiteatraliskt ordnade
bänkraderna voro fullsatta med åskådare. Kleresiet satte sig till
höger, adeln till venster om den i salens bakgrund uppresta
tronen, tredje ståndet fick placera sig stående midt emot
den. Då konungen med drottningen, prinsarne och ett
lysande hoffölje inträdde, ljöd en enhällig bifallshelsning mot
honom. Något förlägen i början, satte han sig ned på
tronen och uppläste sitt tal, som i det hela var rätt
intetsägande. »Mina herrar», började han, »denna af mitt hjerta
så länge efterlängtade dag är ändtligen kommen, och jag
ser mig nu omgifven af det folks representanter öfver hvilket
jag gör mig en ära att herrska». Hyckleriet i denna tirad
undföll ingen af de närvarande, och Necker, som tidigast
och kännbarast fått erfara, huru pass »efterlängtad» den
dagen varit, måtte väl hafva känt sig stämd för ironi. Men
sedan taltes ett uppriktigare språk, då regeringens stora
pen-ningebehof först framlades till församlingens behjertande.
Vidare klagades öfver oron i sinnena (liksom om ej hofvet
sjelft framkallat den) och i afslutningorden förmanades till
endrägt. Efter talets slut satte konungen hatten på sig.
Enligt ceremonielet skulle adeln och kleresiet göra detsamma,
men tredje ståndets medlemmar stå med blottade hufvuden.
Men nu satte äfven tredje ståndets medlemmar hattarne på.
Med harm reste sig de privilegierade för att tillrättavisa denna
grufliga vanvördnad, och högtidslugnet kunde då på rätt
betänkligt sätt hafva blifvit stördt. Men låtsande finna det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free