Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättet i sin gröna ungdom genomgå alla både möjliga och omöjliga
sjukdomar, och då han kommit in i beväringsåldern, d. v. s. var
sjutton år, så var han så usel att han i sju af de tolf
öfniogs-åren fick tjenstgöra som öfningspatientbeväring vid elfte
träng-bataljonen. Lyckligtvis hade han en lika elastisk konstitution
som den svenska statskroppen och lefde derför tills han dog vid
trettiotvå års ålder — ett år innan jag föddes..
Ja, jag kom litet för sent till verlden. Möjligen är detta
orsaken till att jag ser allt i så mörka fferger och tycker att
tiden icke passar mig så bra som jag ville.
Farfar, som öfverlefde sin son i sexton år, dog i ullsjukan.
Som man vet uppkommer sedan omkring tjugo år tillbaka denna
sjukdom mycket lätt hos yllemänniskor och visar sig däri, att
dessas kroppar beklädas med hastigt växande ull, som hvarje
vecka måste klippas för att de ej skola snärja in sig i raggen.
Denna ull bereder dem visserligen en ej så liten biförtjenst, men
sjukdomen är dock mycket fruktad, ty då alla kroppssafterna
åtgå till ullen, utmärglas de sjuka ända till ytterlighet; vanligen
växer till sist ullen inåt också, och då är det naturligtvis slut.
Tack vare dr Pastörrimus’ trägna forskningar samt våra
utomordentligt fina billimikroskop fingo vi ju för några år sedan
visshet om att denna sjukdom berodde på en i djurullen befintlig
och sjelfva ullen alstrande billimikrokock, den s. k. ullkocken.
Men vi fingo tyvärr också veta så mycket annat
fruktans-värdt. En allestädes närvarande mer än osynlig djurverld, der
rofgirigheten står i omvändt förhållande till storleken, afslöjades
för våra blinkande ögon. Sjukdomen, döden lurar öfverallt. Icke
blott i vattnet, iorden och luften utan också i tanken, i viljan,
i begäret, med ett ord öfverallt och i allt. — Visserligen äro
somliga både nyttiga och nödvändiga, emedan vi annars ioke
kunde göra något eller tänka något, men dels komma dessa så
lätt i misshumör, dels komma andra och vi\ja göra dem platsen
stridig. Och vi fl betala krigsskadeersättningen, ofta med vårt
lif. — Jag har nu alltid varit rädd om mitt lif, ty jag har bara
ett och detta är, åtminstone ännu, nödvändigt för att kunna lefVa.
Näst att dö frisk är intet sorgligare än att lefva sjuk. Men
hur skall jag kunna hålla mig frisk? Pastörrimus’ rival, d:r
Kochiesimus har ju nu uppfunnit linkocken, och förmodligen
förvärfvar denna sig snart samma egenskap att kunna växa på
människan som ullkocken redan gjort. Om någon tid finner man
säkert bomullskocken och silkeskocken. Ja, jag blir säkert
tvungen att resa till Central-Afrika för att slippa bära kläder. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
