Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. Operan borde försäkra sig om en sä god
Auber-sångerska som fru Moe och gifva några
Auberföreställnin-gar, som säkert skulle komma teatern och vårt musiklif väl
till pass. Redan »Kronjuvelerna» gjorde ju trots vissa
brister i utförandet ansenlig lycka och i den goda smakens
namn behöfver en rangscen numera mer än väl gamle Auber
som korrektiv mot en smak, som allt för mycket tränas
och uppmuntras, men hvars värde blott sträcker sig till att
vara den enda sceniska spis som är lämplig efter cigarren
och Chartreusen ofvanpå en stor vinmiddag.
Folkteatern äfven den hör till dem, som skämma ut
Vasateatern med små goda och värdefulla sångpjeser.
Offenbachs första och bästa skede representeras på denna lilla
scen af operetten, hvaraf vi hoppas >N:o 66» mätte
efterföljas af flera andra i samma älskliga anda, såsom t. ex.
»Fritz och Lisa», »La mariage aux lanternes», »La rose de
S:tFlour», »Chanson de Fottunis», »Le Violoneux» etc. etc.
Offenbach är här fin och graciös, de små tyrolieuner, som
finnas i dessa små stycken, sprida öfver dem ett visst
tro-hjertadt schweiziskt behag, lif* och lust saknas ej, men
grinet och råheten, parodien och obsceniteten fattas ännu totalt.
Offenbachs talang var då ännu ej forcerad, dessa små
operetter likna vårblommor, enkla och konstlösa, men innerligt
täcka och behagfulla.
M. Laurencin har i »N:o 66» hittat på en liten rolig
händelse: den unge Tyrolaren Fritz har dragit en lott, N:o
66, som vinner hufvudvinsten på ett lotteri, är af denna
glada anledning i sjunde himmelen, kan dock dess värre ej
bara sin lycka utan förskjuter lilla Gretchy, lilla kärestan,
och börjar lefva lifvet; men ack! vänder man upp och ned
på 66 blir det 99, och det är 99, han vunnit och dermed
— ingenting. Adieu mon plaisir! Förtret, ånger, sorg och
— blygsel. Hans vänliga grannar trösta honom dock så
godt de kunna, lilla Gretchy, tagen till nåder, gör dito dito
med den effekt att allt slutar i rosenrödt. Näpen, täck och
melodiös leker Offenbachs musik med detta ämne, små
känslofulla romanser, små glada och pigga visor, en charmant
tyrolienne främst att nämna.
Vi hafva aldrig besökt Folkteatern och veta ej ens
hvar den ligger, om på Söder eller Kungsholmen, men vi
ha hört de utförande i denna operett berömmas, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
