Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten uppmuntran åt den svenska operettfabrikationen, som
visade sig med fordel kunna utbytas mot den utländska.
Med ett mindre fordrande ämne än Holbergs »Don Ranudo»
är jag säker att herr Kjellanders nätta operett-talang skall
slå sig fullkomligt igenom, hvilket nu ej blef fallet derför
att akten var för lång, somliga musikstycken lågo
hindrande för handlingen och — säga somliga — derför att en
operett på Vasateatern utan dess direktris är en fysisk
omöjlighet. Fröken Petterssons älskarrol gafs emellertid ganska
bra af hr Lindblad, hvars präktiga tenormateriel ej borde
ligga i träde, och fru Grunder lemnade en den bästa
prestation jag af henne sett i Donna Olympia, hållning,
ögonbryn, mimik, solfjäderplastik, sång och högfardiga rullader
— allt förenade sig till något alldeles förträffligt, som vi
knapt trott den skickliga koloratursångerskan om.
Hr Johanson sjöng sina välskrifna partier med präktig
röst, som också borde tagas vara på, ganska karakteristiskt
äfvenledes, spelade Don Ranudo ej oäfvet, trots sin
ungdom och oerfarenhet. Förträfflig var hr Hirsch som
be-tjenten, ehuru det var ledsamt för hr Kjellander att han
knapt har en kråkas sångröst. En liten sparf qvittrar
der-emot i fru Cederbergs strupe, efter måttet deraf sjöng hon
ganska snällt här såväl som i »Boccaccio», der hon hade
Beatrices lilla parti, och gaf i båda prof på sin kända
behagliga aktristalang.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
