Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gilla »Pariserlif», inen ogilla »Nye mikadon» — och detta
rysligt att säga af sedlighetsskäl! Mot loretterna,
förförelse-försöken, fyllerierna i den förra småle de huldt, men
»qvinoo-expositionen» i »Mikadon» väcker deras rodnad.
Vi pikas för vårt gillande af den sistnämnda, och så-
gis ha varit ensamma i vår approbation af pjesens moral,
et gör oss ondt, men detta är icke sant. Jag hänvisar
till de dagliga tidningarna — N. D. A. med — dagen efter
premièren. *
. Lika litet sant är påståendet att »Mikadon» är identisk
med »Kosiki», Ch. Lecocqs operett, der Jeanne Granier en
tid firade så stora triumfer. Men denna operett var defc
Sarcey ondgjordes öfver. Min Gud, desse herrar ha rodnat
öfver hvar sin operett, den svenska alltså på eget bevåg!
Bravo!
Men nu måste vi försvara den hedersmannen Sarcey
mot hans förskräcklige gode vän och beundrare.
Sannerligen gubben Francisque fallit i förtjusning öfver dessa farcer,
om de i Paris spelats så som svenska skådespelare göra
det och enligt sin svenska naturel måste göra det. Att
äfven den bästa svenska operettartist just då det galler
Pariserfarce är långt underlägsen, visar sig ju vid en
jem-förelse mellan Anna Pettersson och Anna Judic i Les
Charbonniers t. ex. En pari8erkorre8pondent till en af våra
dagliga tidningar påstår att Judic och Dupuis spela så, att
man ej tror det är samma pjes, som Kloed och frkn Anna
gifvit här under namn af Kolhandlarne. Det är att gå för
långt, men i alla fall betecknande. Hr x—n tror jag det
skulle göra godt att fara och helsa på den der
korrespondenten och af honom ledas omkring på Paris9 teatrar, låt
vara med farcen som hufvudämne. Men vi varna honom
vänligen för Francisque Sarcey, ty hela Paris känner att —
argsint är gubben som få! Ih ! !
Vi sluta med ett förbindligt tack för de komplimenter,
som Sarceys unge medbroder slösar på oss. Han kallar oss
(märkvärdigt nog utan något bi ord åt »Ur Dagens Krönika»,
som Scævola, Gasparone och — en till ådrager så mycken
* Att pjesen icke gick, berodde så litet på »osedliga
qvinnoexpoei-tioner», att det var alldeles — tvärtom, som bl. a. S.-Nisse skamtad«
öfver på tal om de långa japanska tanickerna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
