- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
496

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teknik, som gör hennes spel så beundransvärdt och så
rain-nesvärdt.

Hvari det dilettantmässiga i flera äfven ganska
pretentiösa artisters utbildning hos oss visar sig kanske mest och
säkerligen i alla händelser alldeles för ofta är röstorganets
ringa skolning. Huru många gånger öfverses det icke af
alla parter helt obesväradt med en så oeftergiflig fordran
på en artist att tala naturligt och på ett sätt, som röjer
åtminstone en någorlunda skaplig förmåga att uppfatta hvad
som är att säga. Det är en obeskriflig charme att iakttaga
fru Hennings’ herravälde öfver sin organ, huru den är ett
lydigt redskap, då det gäller att uttrycka vidt olika
skiftningar, åldrar och personligheter, än fruktan och sorg, än
lek och glädje, än unga flickor, än på grafvens brädd
stapplande åttioåringar. Alltid och öfverallt och hur snabbt än
öfvergången måste ske är rösten redo att forma sig böjligt
och uttrycksfullt just så, som uppgiften fordrar, utan några
som helst reminiscenser från föregående roller eller
situationer. Och i lika hög grad måste man beundra uttrycket i
hennes ögon och hennes minspel, huru hennes ansigte lika
snabbt och lika enkelt och naturligt och utan minsta synbara
ansträngning gör sig till tolk för ögonblickets stämning.

Vill man i ett par ord liksom koncentrera intrycken
af fru Hennings’ spel, synas mig just orden enkelhet och
naturlighet vara de mest passande, och en enkelhet och
naturlighet, genomträngda af genialitet och lif, äro väl konstens
högsta mål. Fru Hennings’ roller fä kött och blod, lefva
sant och menskligt; figur, ansigte, gester och tal smälta
samman till ett individuelt helt, som just blir så individuelt
derför att hon haft förmåga och energi att med sin intuition
och reflexion och sitt arbete tränga in på djupet af rollen
och från det lefvande lifvet uppfånga och konsekvent smälta
samman alla de drag, som äro uttömmande karakteristiska.
Hos oss åter nöja sig äfven flera af våra mest begåfvade
artister att uppdraga de yttre konturerna, att antyda
grunddragen och öfverlemna sedan till inspirationen eller åskådarens
fantasi att fylla ut resten. — Härvid bör dock rättvisligen
göras den anmärkningen, att vid våra privatteatrar och
måhända för en och annan vid Dramatiska teatern understundom
ej ens tillräcklig tid flnues för ett sådant omsorgsfullt
detalj-studium. — Men i allmänhet litar man här mer än
ursäktligt på att den naturliga begåfningen skall reda sig skapligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free