Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snillets makt.
Ett Svedelius-minne upptecknadt af F. H—n.
Den öfverlägsna andens makt förnekar sig aldrig. Hvar
helst det finnes en skymt af den gudomliga gnistan, gör detta
sig förnimbart hos andra andar, så ofta en beröring med dem
uppst&r. De känna, att ljus och värme tillflöda dem på ett
sätt, som lyfter dem öfver hvardagslifvets små, trånga förhållanden.
Jag hade ett ganska märkligt tillfälle att besanna detta
under en resa, som jag ett par härliga sommardagar 1880 företog
kanalvägen till Jönköping. Icke långt från Mem steg ombord
en äldre man, som bland de öfriga passagerarne väckte en viss
uppmärksamhet. Hela hans utseende, väsen och klädsel angåfro
honom såsom en landtman af underordnad rang, nfigot midt
emellan inspektor och rättare. På samma gång tycktes dock den
tvärsäkerhet, hvarmed han, kastande de långa, kortbyxade benen
öfver hvarandra, tog plats på akterdäck, förråda, att han var van
att sjelf räkna sig och af andra varda räknad till herreklaasen.
Den som det oaktadt fortfarande höll honom för en tarfiigare
inspektor, anmärkte emellertid säkerligen i sitt tysta sinne, att
den inspektören måste höra till det ärliga slaget. En rättfram,
redbar karaktär röjde sig i blicken, och gaf man närmare akt,
låg det deri också ej så litet intelligens. Denna framträdde ännu
klarare vid ett samtal med mannen, som då omedvetet ooh utan
all affektation ådagalade, att bans intresse-sfer låg högt öfver den,
inom hvilken snobbarnas och kälkborgarnes talrika slägte rör sig.
Hvem mannen var?
Jag kunde upplysa derom, ty jag kände honom personligen,
var åtminstone »bror» med honom. Det var artisten M.,
titulärprofessor, tror jag, en man som med sm& medel, tack vare en
okuflig energi och brinnande nitälskan, verkat betydligt till
konstslöjdens höjande i vårt land och till spridande af en allmännare
kännedom om våra från fäderna ärfda konstskatter. Härom
underrättade jag vår raska, hyggliga ångbåtskapten, som sett mig
helsa på den nya passageraren och vändt sig till mig för att fil
besked om honom.
»Se der», sade kaptenen, »ett nytt bevis för, att man icke
får döma hund’ efter håren. Jag har förut haft erfarenhet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
