Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har en tant af ordinärt blod som sörjer far hans uppfostran —
hans mor dör tidigt såsom straff för sitt lättsinne — och genom
Guds underliga skickelse blir han straffad och varnad, återvänder
till sin födelsestad, gifter sig med en fattig, men ärbar flicka,
som troget väntat på hans omvändelse, samt blir en präktig
karl, som till och med avancerar till hamnfogde. O. s. v. o. s. v.
Det är alldeles som romanläsarne vilja hafva det: allt vittnar
om en nästan underbar instinkt för det passande och moraliska.
Ännu är dock icke herr Hedberg hvad han kan blifVa. Det
kan ej nekas, att historierna äro litet hvardagliga: något
upprör-dare känslor, ett och annat lämpligt mord eller åtminstone, om
herr H. ryser tillbaka för en sådan ogerning, mordförsök skulle
bidraga mycket till ett godt resultat och taga bort den doft af
tråkighet, som ännu herskar i skildringarna, öfver hufvud kan
sägas, att författaren fcnnu icke lärt sig uppfinna eller rättvisliges
värdera det spännande, som icke bör saknas i en roman. Innan
det goda vinner seger, ser det visserligen ut en tid, som om det
onda vore det mäktigare och detta ökar ju i hög grad läsarens
glä<Jje öfver den slutliga utgången, men hvilken rik källa att röra
läsaren det kan ligga i detta motiv, synes dook hr H. ännu icke
fullt förstå. Sålunda i den första novellen, »Ett ömtåligt
uppdrag», hvars fabel vi ofvan berättat, är hela uppdraget nästan
öfverflödigt, lika öfverflödigt som herrn med uppdraget är oklar
och orimlig: den giftaslystne åldringen är så föga fast i sitt beslut,
att hans bättre jags slutliga seger inte förefaller märkvärdig alls
— det hela blir en fars, som blott saknar en egenskap, den att
vara lustig.
Förf. har uppenbarligen gjort sig mycket besvär med
formen. I en samling noveller och skizzer, som utgafs för ett par
år sedan, ansträngde han sig för att både i innehåll och form
närma sig »modern» literatur. Med afseende på innehållet har
han redan öfvervunnit denna betänkliga frestelse och då det gitt
så pass raskt, bör man kunna vänta att han rätt snart äfven
skall bli bättre herre öfver formen. Ännu står emellertid qvar
en viss sträfvan efter objektivitet gentemot de skildrade
händelserna. Personligen uttalar förf. icke på mera än ett enda ställe
sin mening och den lyder så, att om man skall diskutera om
kärlek — hvilket synes onödigt — så bör det ioke lämpligen
ske ur qvasi-literär synpunkt, en mening som låter rätt förnuftig
i en litteratörs mun. I alla andra frågor lemnas vi i ovisshet
om förf:s uppfattning, en försigtighet som, då det rör så alldag*
liga ting som i denna bok äro före, till och med synes nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
