Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den dansk-tyska frågan, hvars utgång gaf uppslag till
kriget mellan Preussen och Österrike 1866, som åter innebar
ett af fröna till kampen mellan Tyskland och Frankrike 1870.
I de skarpa förebråelser, han riktar mot Tyskland för den
»våldsbragd, hvarigenom Slesvig, Holstein och Lanenburg
lösrycktes från danska kronan», lager Hamilton hänsyn
endast till »kronan», icke till folken, nationerna. Han vill den
traditionella Eider-danska staten plus de tyska hertigdömena
i personalunion. Förslagen 1864 deremot förutsatte som
oeftergifligt vilkor för en skandinavisk union, att de tyska
hertigdömena helt och hållet skildes från Danmark och
att Slesvig delades efter nationaliteterna, den danska delen
åt skandinaverne, den tyska åt tyskarne. Hamilton kunde
också af många andra skäl ej sympatisera med de danska
förslagsställarne 1864, han en konservativ aristokrat, desse
liberala bondevänner. Intog han någon verksam ställning
till förslagen, var den säkert icke vänlig. Antagligen stälde
han sig i vägen för dem. Hans planer att förverkliga
skandinavismen voro helt andra.
Hvarifrån har då ett motsatt rykte kunnat utgå?
Jag träffade en gång för flera år sedan numera aflidne
C. F. Ridderstad, den begåfvade skalden och publicisten,
bekant äfven som ifrig samlare af alla slags »historiska
dokument». Ridderstad ledde samtalet på tilldragelserna 1864,
och yttrade i en oförmodad vändning: »Jag skall säga, att
jag har reda på rätt mycket som rör eder sändning till
Köpenhamn. Ni kan derför gerna berätta, huru dermed
förhåller sig». Jag svarade genast: »Alltför gerna! Om ni
först säger mig, hvad ni anser eder veta, så skall jag säga,
hvad deraf är sant eller icke». Men på det örat ville
Ridderstad ingalunda höra. Han endast upprepade
hemlighetsfullt, nästan hotfullt: »jag vet mycket, jag!» Och som jag
ingen lust hade att låta skrämma mig till förtroenden,
af-bröts samtalet. Skulle möjligen Ridderstad trott sig veta,
att unionsförslagen 1864 sattes i scen genom trådar, som
mellan kulisserna höllos i grefve Henning Hamiltons hand?
Och skulle möjligtvis Anti-Marcellus fått del af någon
anteckning bland Ridderstads efterlemnade papper, något
out-gifvet ark af hans »Regnbågen»? Jag har anledning
förmoda, att det i de sist tryckta, men af Ridderstad sjelf
makulerade arken af »Regnbågen» förekom någonting
rörande min »sändning» till Köpenhamn. Jag har ock på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
