Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För egen del var jag mycket lätt antändlig af idéa
om upprättandet af ett skandinaviskt unionsparlament och
en gemen sam förvaltning af gemensamma angelägenheter.
Jag hade nämligen förut sjelf vid tvenne tillfallen förfaktat
liknande eller samma idéer. När år 1860 den s. k. Norska
frågan väcktes och debatterades på svenska riksdagen,
yltrade jag på Riddarhuset följande i samband med en återblick
på den svensk-norska unionens historia: »Unionen fick en
gemensam konung, i vissa fall en gemensam regering, men
icke någon institution, genom hvilken också folken kunnat
föras samman, i hvilken de kunnat förena sig som ett
lef-vande helt. Ty huru unionelt sinnad, huru upplyst och
välsinnad en regering öfver två olika folk än månde vara,
ligger det dock i sakens natur att, om de unionella
angelägenheterna förekomma endast i och genom regeringen,
folken som sådana ej kunna synnerligen närma sig
hvarandra. I en unionsrepresentation deremot skulle de båda
nationerna träffat samman; der hade fördomarne,
misstroendet, rangsjukan, isoleringssjukan nödgats gifva vika för den
beständiga beröringen, de oundvikliga förklaringarna, den
lagliga rätten, den gemensamma nyttan». Och:
»Unionsrepresentation är sjelfva hjertpunkten i de förändringar, som
äro nödiga att företaga i föreningsfördraget, emedan
unionen först genom henne kan bli hvad den bör och
längesedan bort vara». 1 Samma grundidé, samma slags förslag
utvecklade jag redan 1855 ij broskyren Fennomani och
Skandinavism, som föranleddes af Krimkriget, då förbundet
mellan Europas tvänne mäktigaste och mest frihetsälskande
folk lofvade att frigöra Finland. 2 Hufvudpunkterna i mitt
förslag voro:
Sverige och Finland, hvardera en sjelfständig stat, förena sig, tül
inbördes skydd och gemensamt basta, om att styras af samma konung.
Konungen eger handhafva vården och makten öfver armén och
flottan, hvilka, likformigt organiserade i båda länderna, böra hafva
gemensam budget. Det samma gäller om de bäda ländernas förhållanden till
1 Ridderskapet och adelns protokoll for den 27 mars 1860.
9 Kort efter Krim krigets slut skrefs från Finland, att deras antal i
landet »ej varit så alldeles litet» som vid detta krig faste förhoppningar
om att tiden nu ändUigen var inne, då deras älskade fosterland skulle
»fritt få återgå till sin gamla bepröfvade vän på andra sidan hafvet, om
också ej uti alldeles samma förhållanden som då man senast skildes».
(Uppsatsen »Freden och det nya systemet», 1857, i Finska förhållanden,
l:8ta häft., sid. 7, 8.;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
