Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej vara någon tröst att se afbilderna af de kära, under det
hon med hela sin själ, alla sina sinnen, med hvarje fiber,
hvaije nerv lefde de lefvandes lif der uppe, lefde om sitt
lif i deras, missunnade dem deras lycka, önskade att de
skulle veta, hur det kändes, hur det kändes! Så gick dagen,
hon hörde när mannen gick, när han kom igen, hur de
mötte honom, så duetterna for viol och piano och så natten
med vaggsången och barnvagnens hjul öfver hennes hufvud.
En vecka fbrflöt på detta sätt, hon nästan hatade dem, hon
blef bitter, bård till sinnes, alla hennes upproriska, förtviflade
känslor vaknade, hon kunde ej härda ut att tänka på det
lif, som nu förestod henne. Hon skämdes att ens för sig
sjelf erkänna sina tankar, att anförtro sig åt någon var
omöjligt, alla hennes vänner hade ju sagt henne, att hon ej
kunde lefva ensam, och för resten, hur förklara för dessa
lyckliga väninnor, omgifna af stojande barnskaror, hur
förfärligt skarpt och tydligt ljudet från lyckliga hem tränger
ner till den ensamma. Hon var för stolt, hon ville ej höra
deras beklagande, för resten de kunde ju ej förstå henne,
hon hade ju de allra hyggligaste grannar öfver sig, grannar,
som ej stälde till baler pen t på natten och ej hade
piano-klimprande döttrar, en stilla, fin familj. Hon, som sjelf var
musikalisk, borde riktigt njuta af häradshöfding Holms
konstnärliga spel. Tänk att ha öfver sig en familj med blott ett
litet barn, man kunde ej önska sig bättre, det var en
sällsynt tur!
Nej, hon skulle nog låta bli att beklaga sig, hon skulle
nog akta sig!
Men porträttet kom ej upp. Hon gaf visserligen ej
ens sig själf samma skäl för denna uraktlåtenhet som första
dagen utan skyllde på, att rummet ej var fullständigt i
ordning.
En vecka hade som sagdt förflutit, en tung, svår,
långsam vecka. Det var på senhösten, regnigt och mulet. Hon
tog ej emot visiter, »hon var ej fSrdig», svarade hon på
alla förfrågningar, rätta orsaken var, att hon ej ville att
någon skulle märka, hur olycklig hon kände sig i sitt nya
hem.
Så en aftonstund, under det hon satt vid fönstret, kom
hennes jungfru in. Hon såg ifrig och vigtig ut och hade
tydligen något att berätta.
Hon gaf sig att syssla med brasan och sade så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
