Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes brist på förmåga att vinna hjertan hos de folkstammar
de eröfrat.
Heine föddes vid århundradets slut i Düsseldorf, vid
denna tid hufvudstaden i hertigdömet Jülich-Cleve-Berg.
Staden var i sex år besatt af franska revolutionstrupper.
De drogo bort 1801 och Max Josef blef regent; men 1806
blef han konung af Baiern och i hans ställe Joachim
Murat storhertig. Men redan 1808 måste han afstå landet till
konungens af Holland äldste omyndige son, d. v. s. till
Napoleon som gossens förmyndare. Landet regerades nu
efter franskt mönster, lifegenskap, länsväsen och hofveri
upphäfdes, rättsväsendet ombildades och en oinskränkt
religionsfrihet infördes, detta var en orsak till att Napoleon
hyllades af Rhenprovinsernas judiska befolkning som en
frälsare från tusenårigt förtryck.
Tvifvelsutan har beröringen med dåtidens dristige och
segerrike fransmän mycket bidragit till att gifva Heinrich
Heines ande dess första lyftning. Respekten för
traditio-nela auktoriteter led tidigt afbräck. Hans medfödda
qvick-het utvecklades i riktning af hvad fransmännen kalla esprit.
Fröet till hans Napoleonsbeundran nedlades här.
Denna kan så mycket mindre väcka förundran, som
den i detta fall var en symbol på revolutionära sympatier
och som den delades af Heines största tyska föregångare
och samtida, af Wieland, af Goethe, för hvilken Napoleon
var det menniskoblifna ödet, af Hegel, Heines lärare, som
i honom såg verldssjälen till häst, ja t. o. m. af Varnhagen
von Ense, som likväl hade gjutit sitt blod i striden mot
honom.
Denna kult tog sig hos Heine poetisk form åtskilliga
år innan den blef epidemisk i Frankrike och nådde hos
honom en höjd, som icke öfverträffas hos Beyle eller Hugo.
Ja, man kan saga, att dess poetiska uttryck i Heines
berömda ungdomsdikt De två grenadiererne (som han enligt
egen uppgift skrifvit blott sexton år gammal, men rimligare
i sitt nittonde år) öfvergår allt hvad som finnes af
beslag-tadt slag i sjelfva Frankrike. Icke ens Bérangers
mästerverk Souvenirs du peuple företer en liknande enkelhet
och storhet, ehuru det bättre än någon annan dikt har
gif-vit Napoleonlegenden hos franska folket ett handgripligt och
rörande uttryck. I Heines »grenadierer» motsvarar
rytmiken i hvaije rad på det noggrannaste stamning och inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
