Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deraf hans misstro till de nordamerikanska fristaterna,
hans brist på svärmeri för deras frihet:
Manchmal kommt mir in den Sinn
Nach Amerika zu segeln,
Nach den grossen Freiheitsstall,
Der bewohnt von Gleichheitsflegeln . . .
När Heine tillber marseljäsen så är det derför att
sången är honom en symbol på den stora revolutionen. När
han dyrkar Napoleon, så är det derför att han är
kouun-garnes och den gamla verldsordningens tuktomästare och
när han förbiser allt det frihetsfiendtliga hos honom, så är
det derför att Napoleon står inför honom som folkets
representant, fri från hvarje anstrykning af demokratisk
medelmåtta.
Det är alltså blott en enstaka gång i misstämning, då
han icke är sig sjelf, utan talar i utifrån hem tade formler,
Heine kan inlåta sig på att uttala den plebejiska dumheten,
att de stora individernas betydelse är förbi, ett påstående,
som i grund och botten blott är ett klassiskt uttryck för
den kälkborgerliga afundsjukan. På botten af sitt väsen
är Heine så öfvertygad om motsatsen att han kan gå till
den barocka ytterligheten att i Nicolai, allt tvångs
förstockade representant i dåtiden, se frihetsmanuens höfding i
Europa. Men Nicolai var åtminstone en personlighet, en
kraft, och Heine var geni nog för att känna att det i sista
instansen endast och allenast berodde på personligheter och
krafter. Det är icke på antalet det beror, icke heller på
monarker, icke ens monarker i talrik mängd; deraf Heines
evinnerliga gyckel med de tre dussin tyska monarkerna.
Hvad Heine i främsta rummet fruktade var måhända
ett lif utan skönhet. Den Fourierska Phalanstfcren, det
stora arbetshuset utan öfverflöd, der allt är ett och
detsamma ända till ölet och der det icke fins någon plats för
det öfverflöd som konsten utgör, syntes honom alldeles
oundviklig för framtiden, men tillfredsstälde honom icke.
Men hvad som ännu mera väckte hans ovilja var ett lif
utan storhet, med likhet i medelmåtta till religion, med
hatet till geniet, till de sökande andarne och till dem som
öppet förkasta nazarenisk askes till enda verkliga moral.
Hvad han i samma grad afskydde var samfundet sådant
han kände det, styrdt af en kleresi utan anda och en
aristokrati utan frihet, och så ett samfund sådant han förutsåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
