Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öaknad. Oj, oj, oj, så det sen gått med våra prinsar!
Glad är jag ändå att han den sötaste, som såg på mig tre
gånger 87 på våren, inte har gått sta* och...»
»Söta Tante lilla, än hertigen af Nerike då?*
»Den, den känner jag inte, d. v. s. han satt inte på
läktarn den der oförgätliga dan, då prinsarne satt på
läktarn, vi mötte kungen på Skeppsholmen och såg
drottningens pigor. Jag hade hört säjas di skulle ha schalett
(etc. etc.)»
»Var det inget mer Tante tyckte om?»
»Nej mitt barn, det var det inte, for när en harpa
kom fram sa en ung glop till ett stycke dito: »Si så, är
det nu ej nog med gamla harpor i salongen»—och titta åt
mej — kan du tänka dig!! Han mente nog något ekivåkt
— uscb, ja, jag säjer det, ungdomen nu för tiden (etc. etc.)
»Hm, hm, än se’n då, snälla Tante?»
»Se’n? Ja, innan jag hann sansa mej, var det slut med
harpolåten, lät som pianoforte, tyckte jag. Men nog om
det rysliga nu, sedan kom det också mindre passande saken
en duett med ord som »i min blick bor kärleksguden och
recinen har jag här» — usch, är det nu passeligt att en
ung herre och en ung flicka, som kallar honom »stackars
gosse» till börja med (är han sjuk?), meddelar sådant till
hvarandra. Rigoletto var också något på kurtis och fria
fasoner, tyckte jag, och det gladde mig att publiken ej
uppmuntrade slikt, ty så snart de kunde, rusade de på dörren.
Så var det slut. Någon förtäring fick vi inte, men det
var roligt ändå, och luktade ingenting i salen. Hvad de
måtte vädra!»
❖ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
