Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, si något program köpte inte Gösta, utan han sa’
att lian skulle vara programmet och han som nu varit
Stockholmare alltsen Upsalatiden känner till allt, sa’ han.
I första pjesen spelte en grefvinna Rudenschöld, en fru de
Kock (slägt till Paul de Kock, som du nog kanner till, sa’
den otäcke Gösta — usch, stackars menniska!) och en gref-
ve–någonting — från Skåne, tror jag (men han »lät»
inte alls). Pjesen hette »Ostoja», original, du».
»Nå-å, behandlade den något ämne för dagen, någon
oredlig bankdirektör som i »Final», eller någon mindre fin
cession eller någon falsk namnteckning eller...»
»Ar du alldeles befängd I en pjes, der så fina damer
uppträdde som fru de Kock och grefvinn ...»
»Det är så det. Nå, men hur spelte de?»
»Syperbt. Inte en enda gång hörde man eller ens såg
man sufflören. Det gick som ett vatten. Grått tjockt
med brokadisättning och pelskantadt, rynkadt i bak, långt,
långt ner på mattan efter henne...»
»Men hvad för slag?»
»Siden, förstår du väl. Och grefvinnan en rysk
kostym, som klädde henne ypperligt. Inte var den så dyrbar,
men vacker var hon i alla fall, nästan som hon i sidenet
och — han!»
»Han??»
»Vackra ögon och ståtlig var grefven från Skåne, men
den stackarn var ovan vid sällskapsspektakel, ty när vi
spelade i Vesterköping så hade också jag svårt att ej snubbla
på trösklarne och komma indunsande i rummet, men si jag
var ju yrhätta jag. Grefven spelade en utklädd gardist,
som nästlar sig in hos två förnäma damer och gifter sig
med den ena, sen det upptäckts att de äro kusiner.
»Nej, men ...»
»Jo, det sa Gösta och det kunde man se på grefvens
spel. Han måtte vara vid Skånska dragonerna, du, annars
kan han väl omöjligt spela »så naturligt verklighetsspel»,
som Gösta sa’. Utmärkt var han, särdeles ögonen».
»Nå-å, fröken Nordgren?»
»Ack, jo, så ledsamt. Grefven kom in och såg så
ledsen ut och sade att hon var hindrad af Operan eller...»
»Kunde jag inte tro det. Det är operans vana, när
det matinéas på något ställe. Nå hvad kom i stället?»
»I stället? Kors jag sa’ ju att grefven kom in och sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
