Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ega rum annorlunda än så, att, sedan de skandinaviska
rikena trädt i underhandling med hvarandra om ingåendet
af en union, och Sverige-Norge i samband dermed afslutit
med Danmark en allians till det norra danskt-nationella
Slesvigs försvar, de skandinaviska regeringarna, med
till-kännagifvande häraf, intagit gemensam ställning på
konferensen, hvarjemte Danmark tillkännagifvit, att det till
Tyskland afstode södra Slesvig och Holstein, hvars
blif-vande öfverhufvud skulle på konferensen bestämmas. Men
på den senare delen af programmet hade, såsom det nu
framgick, Monrad aldrig tänkt gå in, ehuru han ej genast
ville öppet afslå, af fruktan att möjligen då Sverige, med
understöd af det parti i Danmark, som uppgjort
unions-förslaget, samt af Frankrike, skulle på egen hand upptaga
programmet. För att undvika möjligheten häraf begärde
Monrad i sitt första bref att förhandlingarna mellan
Danmark och Sverige-Norge skulle försiggå »alldeles hemligt».
Men sedan man väl från svensk sida gått in härpå,
begagnade Monrad — äfven detta framgår tydligt nog —
unionsförslaget som ett »skrämskott» mot de »staters
regeringar, som ej önskade något föreningsband mellan Nordens
folk» — hvilken idé kung Karl, under förutsättning att
Monrad möjligen alls icke ville upptaga unionsförslaget,
oegennyttigt framkastade i sitt första bref till honom —
för att söka förmå dem att bevara både Holstein och
Slesvig åt Danmark. Hvilka staters regeringar eller rättare
hvilken stats regering detta var, kan ej finnas tvifvel om.
Att danska regeringen under tiden mellan d. 28 april, då
Monrad aflät sitt första, och d. 13 maj, då han skref sitt
andra bref till kung Karl, under hand erhållit löften till
förmån för danska »monarkiens integritet», visar sig af
både ton och innehåll i sist nämda bref. Brefvet d. 28
april är uppfyldt af entusiasm öfver det steg Karl XV
tagit. Annorlunda d. 13 maj. Monrad förebrår icke
otydligt Sverige att hafva gifvit upphof* åt Slesvig-holsteinismen,
då det beröfvade Danmark Norge. Han förbigår
fullkomligt, att unionsförslaget äfven innebar krigshjelp åt
Danmark, enär denna hjelp gälde endast norra Slesvig. I förra
brefvet lofprisade Monrad konung Karl för den
»outtröttliga uppmärksamhet», hvarmed han följde Danmarks öden,
och den »varma sympati», han egnade Danmark. Nu tager
han dessa ej längre i anspråk. Londonkonferensen, anmärker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
