Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlem af öfverhuset. Hans unga makas död, under en
resa i Palestina, gjorde, att han ej återvände till England.
Han slöt sig till Garibaldi, hvilken då förberedde sin
Marsala-expedition. I denna expedition deltog Teleki, gjorde med
lysande tapperhet tjenst under den derpå följande
befrielsekampanjen samt bär sedan den tiden ännu titel och rang af
general i italienska hären. Den utveckling, de politiska
händelserna i hans gamla fosterland under årens lopp tagit,
föranledde slutligen, att äfven han mottog »amnesti» och
återfick sina konfiskerade gods. Han återvände till sitt
stamslott, Kolto.
En dag anmäldes för grefve Teleki, att ett ziguenarband
kommit upp på borggården och önskade företräde hos
honom. Det var det gamla bandet, som i forna dagar fått
vistas i hans skogar. Men de äldre voro borta, de på
1840-talet unga hade blifvit gamla och en ny generation
brunhyadt, svartlockigt vandringsfolk hade kring dem vuxit
upp. De berättade, att den österrikiske godsförvaltaren
drif-vit bort dem; de hade då begifvit sig långt in i Ryssland;
der hade de i många, många tunga år vandrat kring, tills
de förnummit, att deras gamle älskade grefve återkommit
till Kolto, och nu visste de, att de åter der skulle få skydd.
Bland de gamla var Pila. Grefve Teleki hörde berättas,
hurusom hon omedelbart efter slaget vid Segesvår begifvit
sig, under vilda klagorop, till den valplats, der hennes
älskade för sista gången synts. Der hade hon sedan flere
gånger under de följande åren varit synlig, och dit vallfardar
hon ännu, trots ålderns bräcklighet, hvarje 31:ste Juli.
Häromåret var Maurus Jökai på besök hos grefve
Teleki å Kolto. Han fick veta, att Pila Anikö ännu lefde,
och önskade få se henne. Hon infann sig snart. Den en
gång så sköna flickan var nu förvandlad till en lutande,
hex-liknande gumma, det bruna ansigtet var fåradt och det
fordom korpsvarta håret snöhvitt. Men ögonen lyste i all sin
forna, bedårande glans. Jökai frågade henne under
samtalets gång, om hon mindes Såndor. Den gamla spände
ögonen i den frågande, hennes läppar skälfde, och hastigt
slet hon upp öfverdelen af sin torftiga klädning. På den
skrumpna barmen hängde i ett snöre nio
Maria-Thcresia-dalrar... Fyratio års vandringar, ofta under bitter nöd,
under svält och köld, hade ej förmått skingra hans gåfva
till den en gång älskade, den öfvergifna, den trogna.
Ur Dagmi Krönika, IX. 8. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
