Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare påtryckning slutredigerade man (20 aug. och följande
dagar) förklaringen af de mänskliga och medborgerliga
rättigheter. Som en populär återklang af stämningen den
4 augusti ljuda slutorden: »Då nationalförsamlingen vill
uppsätta den franska konstitutionen efter dessa grundsatser,
afskaffar den oåterkalleligt alla de inrättningar, som kränka
friheten och likställigheten. Det gifves ingen adel, intet
pärskap, ingen ärftlig klasskilnad mera, ingen rangskilnad
mellan stånd, intet länsväsen, ingen patrimonial domsrätt,
inga riddarordnar, korporationer eller rangtecken, som
erfordra adelskap, öfverhufvud ingen annan superioritet än de
lagliga myndigheternas vid utöfvandet af deras funktioner.
Intet offentligt ämbete kan hädanefter köpas eller ärfvas.
Hvarken för någon samhällsklass eller för någon enskild
medborgare finnes vidare något privilegium eller något
undantag från alla fransmäns gemensamma rätt. Inga
skråföreningar finnas vidare till. Lagen känner ej till några
kyrkliga ordenslöften eller andra dylika förpligtelser, som
strida mot naturlig rätt eller gå utom statsförfattningen.»
Konungens krångel med stadtästelsen bidrog att föra
vetofrågan upp på dagordningen, och så närmade man sig
»visnepolitikens» stadium. Man hade emellertid stält så,
att han just genom sina anmärkningar liksom gifvit på hand
erkännandet af de beslutna grundsatserna af den 4
augusti. Formligen gafs detta erkännande dock först den 20
september. Förklaringen af rättigheterna beqvämade han
sig att stadfasta först den 6 oktober, då slottet i
Versailles var belägradt af de revolutionära folkmassorna.
Privilegiernas undanrödjande var den egentliga frukten
af 1789 års revolutionsrörelse. Reformen mognade lätt för
tiden, ty tiden var redan mogen för reformen. Tidsandan
var i Frankrike fullt modern, långt innan institutionerna
blefvo det. Feodalrättigheterna qvarstodo som en
anakronism; det var en endast genom despotismens makt
bibehållen orimlighet, att de ej borttagits långt förut, och de
föllo derför genast, så snart despotismens stöd brast. De
båda privilegierade stånden, hvilka nu betraktades hardt
när som antediluvianska tillvarelsetyper, ingåfvo hvarken
aktning eller fruktan. »Ju öppnare aristokratien framträdde»,
skref Paine, »desto mer gjorde den sig föraktad; cjet rådde
hos flertalet en märkbar fånighet, en brist på själsodling,
ett vidunderligt skaplynne, som, då det ville gälla för mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
