Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Caractérisme kallar han denna sin konst, och han
menar dermed heli enkelt, att den griper och fasthåller det
som är egendomligt för individen. Han rycker derför
arbetaren ut ur den ram, hvari andra målare med förkärlek sätta
honom in. Han tager honom ut ur verkstaden, bort från
kamraterna, ut från den bakgrund han delar med så och så
många andra. Det är icke droskan utan kusken, icke
äss-jan utan smeden, icke värdshuset utan fyllbulten, icke faltet
utan fältarbetaren han vill måla. Han beter sig sålunda,
derför att han vill vara arbetarens och icke arbetets
målare. Han vill i arbetaren framställa en menniska och icke
ett redskap, och han gör detta på bekostnad af allt annat
Lyckligtvis har han förmågan, som han har viljan och
han förmår att uttrycka precis hvad han vill. Låtom oss
föreställa oss att han skall böija målningen af en tafla, t
ex. den rökande arbetaren, som sitter framför sitt tomma
glas på ett landtligt värdshus och med sin lilla inslumrade
dotter vid sidan. * Låtom oss vidare tänka oss att han just
nu skall måla arbetaren. Då börjar han med att söka det
mest individuella i den individualitet, som i följd af hans
samhällsbetraktelse skall och måste finnas hos den person
han har framför sig. Jag tror att förståndet hos RafTaélli
i ett ögonblick sådant som detta har ett väldigt öfversteg
öfver känslan. Jag tror att han i långt högre grad förstår
att drag efter drag återgifva sin modell än att omedelbart
genom sina sinnen tillegna sig densamma. Och i hans
förmåga att finna och bringa på duken de drag, hvarigenom
individualiteten stort och kraftigt afspeglas, deri ligger då
hans geni. Han har denna förmåga gemensamt med
Dou-mier och vissa andra af de stora karikatyrtecknarne, ty
karikatyrens princip är att taga det väsentliga i fysionomien.
Han följer alltså verkligen karikatyrtecknaren ett stycke på
väg, men när denne derefter öfverdrifver det väsentliga
för att åstadkomma en komisk verkan, då följer RafTaeili
honom icke längre utan slår in på en väg, som icke förer
till förlöjligandets, utan till den allvarliga uppfattningens
domäner. Detta sker i kraft af hans samfundsuppfattning,
enligt hvilket intet är fult, intet hemfallet åt löjet, allt
värdigt att skildras konstnärligt strängt och allvarligt, blott det
inrymmer någon egendomlighet.
* Från Salongen 1886; för tillfället på verldsutsUUlningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
