Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teckningarna, jag sett af Rafaélli, ser jag inför mig
menni-skor, endast menniskor. Jag drager häraf den slutsatsen,
att ingen af de moderna har som han på sin duk kunnat
fånga den lefvande individen, ingen har med så kraftig, så
våldsam och säker hand gripit det förherskande i en
karaktär, hållit det så fast på duken under arbetet och lagt
det till rätta för oss med en sådan åskådlighet som han.
Ingen af de moderna, sade jag, men jag kunde utan
öfver-drift ha sagt, att i hela konsten, från förtid till nutid, fins
intet rent af så förbluffande lefvande och handgripligt som
en figur af Raffaélli.
Han vill i öfverensstämmelse med sin uppfattning af
konsten som en nyttans konst först och främst vara
åskådlig- Manet hade något af hans förmåga att åskådliggöra,
men den kom aldrig till sin rätt som hos Raffaélli. Manet
ville vara en målare framför allt, ville karaktärisera kraftigt
och klart, nog så mycket med farg som med teckning, sökte
derför alltjemt den karaktäristiska färgen och glömde
sålunda stundom att gifva sina figurer den fasta konstruktion,
den skarpa formgjutning som förlänas med den absoluta
individualiteten. Raffaéllis färg är enklare, upptager honom
mindre och bäres af en pensel, som lika så mycket tecknar
som den målar. Raffaélli har lärt af Daumier att icke
betänka sig på att göra konturer i svart, när frågan är att
pointera något, och han kommer stundom det svarta en
smula farligt nära. Det är kanske ett fel, men det
inrymmer hans förtjenst. Han begagnar det svarta oftast på
hvitt, ställer gerna en figur kraftigt mörk uppemot en hvit
mur eller en ljus luft och uppnår derigenom den mest
öfver-raskande handgriplighet i figuren. Han synes alltid måla
sin modell i dess mest omedelbara närhet, så att dennas
lokalfärg för hans öga är oberörd af atmosferen, och han
ser den derför alltid som något i konturerna fast. Han bryr
sig sålunda icke om atmosferens förmåga att adla och
försköna, han ställer sin figur helt och hållet i förgrunden af
sin tafla i den mest nyktra belysning och behandlar den
landskapliga bakgrund, mot hvilken den aftecknar sig, löst
och i helt ljusa färger. Oaktadt han har målat fina och
stämningsfulla landskap, tilltror jag honom icke synnerlig
uppfattning af den landskapliga naturen. Den är för honom
blott den döda bakgrunden, på hvilken han finner sin figur
dubbelt lefvande, dubbelt kroppslig. Han åsidosätter ofta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
