Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i orden ärade, men som i handling icke respekterade dessa
institutioner. Skamlösheten ooh lögnaktigheten i att förvrid*
Brändes* ord och förvränga hans tankar har ioke nekat sig något
Kända libertiner ha mot honom predikat om äktenskapets
helgd, kända fritänkare ha inför honom agerat kyrkans väktare.
Jag är icke ense med honom i allt hvad han har uttalat —
jag är lika så litet Brandesian som något slags —an, men jag
ser i honom en den mest betydande begåfning, en af de finast«
andar vårt land har frambragt, sina motståndare så oändligt
öfverlägsen att jag blifvit långt mera förargad då jag sett honom
bli föremål för småaktigt och lumpet bedömande, än när jag sjelf
varit utsatt för en liknande behandling.
Vid ifrågavarande tidpunkt uppstod ibland oss lif och fri*
modighet, vi hade fått en domare, för hvilken man hade respekt
och som var oss andre öfverlägsen i begåfning och kunskaper.
Om den dittillsvarande kritiken sade ditt eller datt, hade varit mig
alldeles likgiltigt, men hans kritik emotsåg jag med spänd väntan-
Eftersom jag alltid hyst ett visst förakt för de misskända
genierna, hvilka anse sig gå omkring som oförstådda och
förorättade storheter, hade jag sökt att i allsköns lugn utforska h?ar
grunden kunde vara dertill, att blott en så trång krets ansåg
mig ega skaldebegfifning. Jag hade likväl egnat mitt lif deråi.
Åtrån till poetiskt författareskap hade rört sig hos mig si långt
jag kunde minnas tillbaka.
Såsom jag sedermera skall berätta, påverkades jag kraftigt
genom några ord af Fr. Paludan-Mtiller. Då nu Brändes på giu
sätt sade något dylikt, grep jag mig an ooh sökte finna mitt fklt
»Fra Provinsen», min första novellsamling, vann anklang till ock
med på ställen, der jag minst väntade det. Min väg var mig nu
anvisad, det var den realistiska diktningens, den nationallokala
sedemålningens, med mina egna erfarenheter som grundval.
Min vän Kristian Mantzius, den berömde skådespelaren,
som icke hade sympati för Brändes och hans verk, sade till mig
då han hade läst hans anmälan af »Fra Provinsen» i »Det nittonde
Aarhundrede»: ¿Det är förbannadt bra uppfattadt. H varifrån
känner han dig så noga, den oslickade hundvalpen?» — Mantzius
sade ofta hvad andra också sagt mig, att han icke kunde begripa
huru jag kunde tycl^a så mycket om G. Brändes, som var mig si
mycket olik. Jag har haft möda med att göra folk begripligt,
att jag alltid intresserat mig mest för de andar, af hvilka jag
kunde lära mig mest. Af samma grund har mitt intresse
frångått för de romanska rasernas ideela lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
