- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
766

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den långsträckta allén, som i en båge slingrar sig ikring
slottet och, med ansigtet oföränderligt vändt mot detta,
af-vakta hvad som skall visa sig. I spetsen trippar gema en
liten gammal och erfaren dam med framsträckt hals och
vädrande näsborrar. Hon spårar villebrådet på långt afstånd
och varskor de andra. Efter henne följa truppens manliga
medlemmar, två medelålders herrar med utseende af
skol-adjunkter, med svarta klädesrockar och panamahattar. De
blänga öfver glasögonen på de latinska inskriptionerna på
de obegripliga monumenten och fördjupa sig i konversation
om Fredensborgs gamla minnen. Deras åstundan är att
blifva ögonvittnen till, hvad de kalla en historisk genretafla,
det vill t ex. säga, att se den danske kungen stå på
terassen efter lunchen och bjuda kejsaren af Ryssland en cigarr,
som denne derefter tänder hos prinsen af Wales. Efter dessa
lärda svärmare uppträder hufvudstyrkan, ett halft dussin
tungt väpnade damer, af hvilka två äro puckelryggiga, en
haltar starkt och resten äro utstyrda med skärm för ögonen
eller ock respirator. De samtala icke synnerligen mycket,
marschera blott i väg med af väntan spända fysionomier,
orubbligt vända mot slottet, så tappert deras respektiva
skavanker tillåta. Sist traskar en olycklig ung student, lastad
med ytterrockar och parasoller. Han är invändigt alldeles
rasande, gör sig omak för att låtsa som om han icke hörde
till sällskapet, känner sig nervös af hunger och sjuk af de
cigarrer, som onklarne trakterat honom med ända från
tidigt på morgonen. Nu söker han att lista sig bort till en
bänk, der han har uppdagat en ledig plats, men blir sjelf
ögonblickligen uppdagad af den gamla »blänkaren» i
fruntimmerskläder :

— Fredrik lille, du har så goda ögon, kom hit och titta;
jag tycker alldeles bestämdt att det är kungen af Grekland,
som står vid fönstret der till venster i första våningen.

Det kan emellertid äfven af Fredriks falkblick icke
af-göras, om det verkligen varit konungen af Grekland. Den
ifrågavarande herrn har nämligen genast gått bort från
fönstret. Med tålamod beger sig då sällskapet vidare, kikar en
stund genom gallret in i marmorträdgården, besöker
Nor-mandsdalen, stannar vid Kongebroen och den ryska portalen,
öfverallt, der det blott kan vara minsta hopp om att möta
så mycket som en furstlig barnvagn, men utan synnerlig
framgång. Det lyckas blott den gamla Skinnstrumpan att få korn på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0796.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free