Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»till försvaret af dess icke till tyska förbundet hörande
landsdelar*. Danmark skulle ega påkalla Sverige-Norges
militära »bistånd så snart Tyska förbundet förklarat
Danmark krig eller Förbundets trupper öfverskridit gränsen
mellan hertigdömena Holstein och Slesvig». De svensk-norska
trupperna skulle »fa användas till försvaret af detta rike
och hertigdömet Slesvig, inen aldrig öfverföras denna gräns».
Derjemte skulle till danska regeringen öfverlemnas en
särskild deklaration af innehåll, att om Danmark toge
initiativet till ett anfall mot Tyskland, vare sig till lands eller
sjös, eller ock att krig mellan Danmark och Tyska
förbundet skulle uppkomma af någon i traktaten icke förutsedd
anledning, förbehåller sig Sverige-Norge att, utan hinder
af ifrågavarande traktat, fritt besluta öfver den politik, deras
regering i sådan händelse kan komma att följa».1 Ingen
lärer kunna antaga, att grefve Manderström utarbetat äfven
dessa instruktioner och framlagt dem i svensk-norskt
statsråd endast för syns skull. Gagnlösheten och löjligheten af
ett sådant spegelfäkteri, vare sig inom statsrådets fyra
väggar eller utom dem, förneka hvarje möjlighet deraf.
Den allmänna åsigten, att sammankomsten pä
Ulriksdal bröt stafven öfver den skandinaviska alliansen, visar
sig sålunda vara ett misstag. Tvärtom. Svensk-norska
kabinettet hyser fortfarande samma afsigter som förut och
vidtager till och med praktiska åtgärder att förverkliga sin
unionella politik. Icke dess mindre framträder
Ulriksdals-sammankomsten som en vändpunkt i
alliansunderhandlingarna. Man spårar nämligen från henne en viss olikhet i
ståndpunkt mellan svensk-norska och danska regeringarna,
hvilken olikhet utvecklar sig till en bestämd
oöfverensstäm-melse, som slutligen leder till söndring och olycka. Men
det är icke den svensk-norska regeringen, som ändrar sig.
Det är den danska som afviker från den basis, med hvilken
broderiandens regering gjorde sig solidarisk och som hon
konseqvent intog, då alliansfrågan anknöts. Man har under
intrycket af de olyckor, som stormat fram öfver Danmark,
ej lagt märke dertill. Man har ock för den skull, när
alliansen uteblef, gifvet ensamt Sverige skulden derför. I
verkligheten förhåller det sig, såsom nu mig synes, ganska
annorlunda.
1 Post- och Inrikes-Tidningar den 9 apr. 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
