Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motsade det. Naturligtvis menar jag icke en direkt förklaring
mot detsan^ma, utan att man komme fram med något, som
indirekt motsade det.
Som skäl derför vill jag anföra, att jag nu vid några
folkmöten bevittnat, huru Oktoberföreningsmedlemmarne, eller rättare
sagdt deras ledare, söka föra menniskor på villospår genom att
säga, att äfven de hafva varit skandinaver, men att då vi genom
en union icke kunna för ett Danmark till Kongeån vänta B&mma
sjelfständighet som för ett Danmark till Eidern, vi måste
npp-gifva tanken på Nordens enhet, ty Danmark blefve nu blott en
provins af Sverige. Med andra ord, de angripa Sverige pä grand
deraf, att det icke deltog i kriget, ja, en af dessa herrar hade
till och med den djerfheten att säga det svenska sändebudet på
konferensen i London icke hade talat ett ord för Danmarks sak.
Det skulle derför alldeles icke förundra mig, om de hviska folk
i öronen, att Sverige nu intager en hotande hållning mot osa.
N:o 31.
Från Carl Rosenberg till E. v. Qvanten.
Köpenhamn den 22 maj 1866.
Gammalskandinaverne bättra sig. Ploug, Lehmann och Hall,
med hvilka jag talat, önska nu vår förenings uppträdande, emedan
det derigenom blir för dem lättare att få Dansk folkeforenings
program och politiska verksamhet ändrade i skandinavisk riktning«
hvilket de ha i sinnet. Jag har nu ock kunnat hålla föredrag
i Dansk folkeförening, hvilket visar att den har förändrat sig,
ty jag är oförändradt skandinav quand même, och det veta alla.
Men nu rasar Rigstidenden dagligen mot mig, låtande försti, att
jag bör afskedas, naturligtvis för att direkt eller indirekt drifVa
ministern* dertill. Han tog nyligen fatt på mig och föreböU
mig — dock uttryckligen ej som minister, men som dansk man —
det farliga i skandinavismen; »det vore väl icke omöjligt, att
Sverige och Preussen kunde komma öfverens om att dela
Danmark». Samma tal hör jag nu efteråt cirkulera i staden, ntspridt
af hofpartiet, under det att man samtidigt berättar om ett hem-
KultuBminiBtern Rosenörn-Teilmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
