Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen hemställer jag om följande korallarium af hela
framställningen: Då intet Holstein längre stänger Danmarks väg till
Skandinavien, må Danmark upptaga den tråd, som fallit till
marken.
Skandinavismens motståndare inom Sverige ha alltid sagt,
att Danmark velat intressera Sverige endast för att fl åt sig för*
svaradt och bevaradt Holstein samt Eidergränsen, och en blick på
en och annan sida af det sätt, hvarpå Danmark gått till viga,
tyckes i viss mån bekräfta denna åsigt. Nu är Danmark i
dll-fUlle att visa, att Sverige dock härvidlag misstagit sig. Danska
monarkien egde en raison d’etre endast så länge Oldenburgska
dynastien förenade tyska och skandinaviska landsdelar under sia
spira; men nu, när de förra afskilts och gått till Tyskland, böra,
med samma och än större nödvändighet, de senare ansluta sig till
det öfriga Skandinavien. Danska folket kan ej annat än vinna
härpå. Sverige och Norge hvarken vilja eller kunna ingripa i
Danmarks inre författningsförhållanden, som alltså finge fritt och
ejelf-ständigt utveckla sig, på samma gång som Danmarks nationella
ställning utåt blefve starkare skyddad. Det skulle alltså förlora
intet, men vinna mycket.
N:o 35.
Från C. Rosenberg till E. v. Qvanten.
Köpenhamn den 6 februari 1867.
Jag kan icke annat än bestämdt afråda, att de närmare
omständigheterna vid detta förslags tillkomst läggas i dagen. En
annan sak är, att offentliggörandet af sjelfva förslaget, med
fasthållande af dess upprinnelse från kung Carl, samt hvad derpi
följde, kan vara nyttig, dock, enligt hvad mig synes, icke nu.
Mot det du säger om sjelfva underhandlingarna den gången,
om Monrads beteende vid det tillfallet, om kungens svåra
ställning och om ministéren, har jag ingenting att invända. N.b. De
national-liberale, Monrad inbegripen, skulle på konferensernas dd
med största glädje hafva uppoffrat eller befriat sig från Holstein.
Deri gör du dem orätt. Men de talade beständigt med Monrad
om hvad man kunde få Kristian IX att göra, och läto sig
skrämmas genom föreställningen om ett motstånd, som växte i styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
