- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
845

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på mångahanda sätt, stoppar hennes porträtt undan på vinden
etc., men ändå går han och gör sig samvetskval öfver
löftesbrottet, tillbringar, fastän nygift, långa stunder midt 1 vintern på
hennes graf, blir klen till själ och kropp, frånstötande mot den
nya hustrun, tänker resa bort från alla och alltsammans, men
till sist, f. a. riktigt försona sitt brott, skickar han betjenten
efter morfinflaskan, Bom således kanske förvaras i betjentkamma*
ren, och synes betänkt på sjelfmord, som lyckligtvis ej
med-hinnes. Till slut blir allting bra, som det tycks, förnämligast
derför att han får höra att hustrun n:r 1 åtrat sig och
suspenderat löftet, fastän hon ville att det skulle han inte få veta
förrän två år efter dödsdagen. Nu var visserligen inte tiden
riktigt tilländalupen, vill jag minnas, men udda fick vara jämt.

Är denna hufvudperson underlig med besked, så är han
visst inte ensam om det. Det fins bland bifigurerna två
underliga figurer till: en författarinna och en vän i huset, en läkare.
Men medan vi åtminstone få veta några skäl för deras
till-vägagående, lemnas vi så godt som alldeles i sticket i fråga
om förklaringen hvarför baronen blifvit sådan, hvilka drag i
hans karaktär eller händelser i hans föregående lif, som kunna
göra det troligt, att han på ett sådant sätt skulle fästa sig vid
ett löfte af den oförnuftiga beskaffenheten och afgifvet vid en
sådan situation och till en sådan person, som den första hustrun
hela tiden beskrifves.

Författarinnan, vid hvars tecknande några reminiscenser
från dödsscenen i La Faustin af Goncourt och mr Octave
Mirbeaus Figarofantasier för några år sedan om teaterfolkets
psykologi synas spelat in, är hvad konstruktion och overklighet
beträffar såsom helfigur ett mästerstycke och en värdig pendant
till aktrisen i »Smink». Hon beskrifves som en öm mor för
sin syster, hustrun n:r 2, men låter helt lugnt henne och
mannen, mot hvilken hon personligen ej tyckes ha något, gå
och pinas en lång tid, blott för att hon skulle kunna göra
några studier till en roman. Och läkaren sedan. Han, som
vet af huru det hänger i hop med hela löfiteshistorien, blir sjelf
ytterst upprörd och förskräckt, när han får höra talas om baronens
nya kärlek, men han är kär i författarinnan, hvilken,
fastän sjelf svag för honom, gifvit honom korgen samt anser
romanen som en hufvudsak och honom såsom ett reservföremål,
och lofvar henne tiga så länge — allt för hennes romanstudier.
Och för det löftets skull sviker han sin läkarepligt, går länge
som författarinnans medbrottsling och låter baronen lida. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:41:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/urdagkron/1889/0875.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free