Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rydgren tyckes hemfallen till den för en något rutinerad
skådespelare oförlåtliga synden mot konstens heliga anda: att i bog
grad imitera. I gång och satt är hr Fredrikson förebilden, i
tal likaså, fastän hr Personne såsom Fredriksonsimitatör synes
vara öfverförelsemedlet. Denna svaghet borde ju förstås hr
R. lägga bort, fastän det behöfver sant nog inte hindra, att bara
han håller på några år, så går det väl med honom liksom med
det lefvande konglomerat af imitationer, som benämnes
premieraktören herr Nils Personne, eller att han nöter sig in hos
publiken och af välvilliga recensenter får intyg att han ar en
teaterns pelare, hunnit mästerskapet(1) etc. Hr R. tyckes i alla
händelser ha en vida bättre organ och ett vidsträcktare område
än den andra och synes ha goda anlag för
karaktäreskåde-spelarefacket.
Teaterns andra nyhet var en dramatisering af hr Fristrup.
hvilken antagligen som fotograf mycket hedervärde, men som
literatör i sitt hemland föga uppskattade person synes kunna
i hög grad fröjda sig öfver hr Hjertstedts bevågenhet, då han
till på köpet går öfver ån efter vatten och hos en dansk be
ställer en dramatisering af en svensk roman. Den nu
ifrågavarande dramatiseringen hade med Dickens’ gudomligt roliga
Pickwick-klubben föga annat gemensamt än personernas namn
och några situationer. Från Pickwickklubbens rika fond af
humor och komik borde väl alltid något mera kunnat utan
större kraftansträngning eller genialitet hämtas.
Om de spelande i allmänhet icke gjorde mer än ett hvar*
ken god t eller dåligt rutinarbete, så var det kanske meet
rollernas fel. Hr Holmqvist och fru Littmark ha ju båda mycket
svårt för att undgå att vara roliga, men inte kunde de och ej
häller den danska gästen hr DorphPetersen bära upp pjesen.
Särskildt i sin apparition var denne sistnämde ganska
karakteristisk och spelet var ju ledigt och saftigt, men det var for
mycket clowneri, som snart blef tröttande och enformigt. I
sista akten, som jag icke var i tillfälle åse, säges han dock
gjort något ganska utmärkt. Hr Engelbrecht, hvars
återknytande vid teatern ur mer än en synpunkt torde för teatern
vara fördel, fick hastigt rycka in i titelrollen, men i följd af
den hastiga instuderingen suspenderas allt omdöme.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
