- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
871

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

både af förmän och kamrater såsom ett ljushufvud blott i
yttre måtto, men icke desto mindre visste en och hvar att
han skulle komma att gå den diplomatiska banan och —
blott icke den kroniska magsyran i förtid myllade dessa
förhoppningar — stiga högt Och dock hade han åtskilligt
emot sig. En hvar af oss känner, att för en ung
tjenste-man, som börjar sin extraordinarebana i de civila verken,
finnes ingenting som hindrar att taga till devis de stolta
orden: Quo non ascendam, ty denne vet att han i vårt
jemna och välreglerade embetsmaskineri skall utan svårighet
kunna skjutas upp i höjderna och till hvilka värdigheter som
helst, endast han eger en god mage, en god skräddare och
alltid i sin portemonnaie ett par tior — mera behöfs det ej,
och de kunna för resten allt för gerna vara lånade, blott
de aldrig saknas, — samt slutligen i västfickan en klocka
som går och påminner honom att aldrig förlora fatalierna.
Samma egenskaper, mera upphöjda till en dignitet
motsvarande kongl. kabinettets i förhållande till andra »Öfverrätter
och Kollegier samt öfriga till Statsförvaltningen hörande
allmänna verk och styrelser,» såsom det heter i
statskalendern, är också hvad som fordras för att det lilla fröet till
en diplomat skall i det der drifhuset i hast skjuta upp till ett
stort, stort träd. Olyckligtvis egde Carl Lewenhaupt ingen af
delarne. Att han led af kronisk magsyra är redan
anteck-nadt, och denna åkomma, som jemväl inverkade på behaget
af hans umgängessätt, hindrade honom från att deltaga i
kamraters och andras kärleksmåltider, der oftare än man
tror blifvande storheters rykte grundlägges. En god
skräddare hade han heller ej, efter Stockholms-mått betraktad t,
ty den billigaste mästaren var för honom den bästa, och
han lät vända sina plagg, icke en gång men två. Om
innehållet af sin portemonnaie lät han ingen dödlig få en aning,
ty han upptog den så sällan som möjligt; dock var det
alltför väl kändt, att han icke egde någon förmögenhet.

För sitt inträde på den diplomatiska banan egde han
blott två qvalifikationer. Den ena var hans namn, som är
gammalt och af god klang, ehuru väl Lewenhauptarne alltid
mera utmärka sig som krigare än som statsmän. Den ende
af familjen, som ville spela en stor politisk roll och trodde
sig hafva hufvud derför, kom, såsom historien lär oss,
der-med på ett olyckligt sätt till korta; men när elaka tungor
af tragedien från 1743 velat taga sig anledning att säga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0901.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free