Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mater, erbjuder den amerikanska ministerplatsen tillfällen att
lära och studera ganska mycket och det är sannolikt att
grefve Lewenhaupt för sin del dragit mycket mera nytta
häraf än man kunde skulle tro, då man känner hans annars
skäligen antiqverade och bornerade aristokratiska högmod.
Att han förstod Amerika och dess demokrati några tusen
gånger bättre än efterträdaren, det är då något som i alla
händelser kan tagas för afgjordt. Men derifrån förflyttades
han till Frankrike.
Den amerikanska demokratien och dess stora republik
är någonting väsendtligen olika den franska demokratien och
republiken; ännu större är olikheten mellan Washington och
Paris. Och, i trots af hans nyssnämnda inre sinnelag, är
det antagligt att grefve Lewenhaupt sympatiserade mera
med den förra än med den senare, men i synnerhet
personligen trifdes bättre på det förra stället än på det senare.
Han är icke fåfäng i ordets vanliga förstånd, men i
Washington bland sina kolleger i diplomatiska korpsen kände han
sig vara något och någon; i Paris ingenting. Vi äro vana
att kalla oss för nordens fransmän, och hemma hos oss
sjelfva är det ju ingenting som hindrar oss att söka agera
den rollen; men för att bland fransmännen och i deras eget
land, ännu mer inom de kretsar der en diplomat har att
röra sig, gifva illusionen af likstämmighet med den
franska andan, tonen och sättet, erfordras nätt opp motsatsen
till de egenskaper som ligga hos vårt folks stora flertal inom
alla klasser, men särskildt nästan koncentrerats och
kondenserat sig hos grefve Lewenhaupt. Han är icke qvicktänkt
men ännu mindre qvick i tal och vändningar; han är icke
vidare aimabel, det voro synd att säga, men förefaller vida
mera, än han är. såsom en ours du nord; hans, låtom oss
tro det, mogenhet i omdöme kommer samtalsvis sällan till
synes; hans rättsinthet får aldrig den krydda af välvilja,
som torde ligga på botten; hans värdighet blifver en ledsam
morgue (stundom dock en smula komisk) och hans
sjelf-ständighet har ingenting imponerande eller som talar om
öfverlägsenhet. Han saknar i så hög grad förmågan att
göra sig sympatisk, att han i verkligheten gör sig mera
antipatisk än han förtjenar. Och härtill kommer ett
mesquinerie, som går öfver alla gränser: de många landsmän,
hvilka i sommar varit i Paris, omtala med häpnnad och
förargelse det rum, hvari Hans Maj:t konungens af Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
