Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifliga sorlet. Det var tidningen med det betydelsefulla döds*
korset som hade alstrat denna allmänna forstämning. Man
såg den nästan vid hvart enda bord. öfver de gamla
stamkundernas annars så högt skinande anleten hade lägrat si«
dystra sorgemoln. Deras kära Operakafé föreföll dem s¿
tomt sedan han gått hädan, hvars origínela skämt och
ofor-brännerliga humor så mången afton satt färg på deras ge
mytliga »bunkalag». Ty Pelle Janzon var ju en af Opera
kaféets allra trognaste stamkunder. På formiddagen kunde
man vara alldeles säker att träffa på honom härinne i
sällskap med ett glas pilsner och en hel pyramid af tidningar,
som genomslukades med minutiös noggrannhet. Frispråkig
var han inte då, det är då visst, »först teg han och sen
sa’ han aldrig ett ord». Och var det då »någon fredlig
bracka i prosans tjenst» som råkade interpellera honom,
med något närgånget spörsmål, så fick denne nog något till
svars som osökt ingaf honom den föreställningen att Pelle
Janzon var en sträf och otillgänglig bitvarg. Och »brae
kor» var för öfrigt det värsta Pelle visste. Det var ocksa
icke utan skäl han gifvit sin promenadkäpp det signifikatm
och bekanta namnet »brackhatare».
Ah, der inne i sidorummet har just den lilla blåa soffan
blifvit ledig, der Pelle så gerna brukade ha sitt högqvarter
om aftname, då den sträf ve »bitvargen» i glada vänner?
krets hade förbytts till den uppsluppne sällskapsbrodem, den
outtröttlige skämtaren. Jag skyndar att taga den lediga
platsen i besittning. Snart komma några vänner till, som
sedan gammalt kände Pelle Janzon. Sista gången vi sutto
på denna plats var samma dag stoftet af Anna Klemming
hade sänkts i förtidig graf. Pelle var då med oss. Vi
erinra oss lifligt huru han med allvarlig min drog af sig de
svarta handskarna under det han yttrade liksom for sf
sjelf: »De här gamla handskarna, som jag i morgse letade
fram ur mina gömmor, har jag haft i flera år. De ha vani
med vid många begrafningar. I fjol tjenstgjorde de när
August Edgren och Robert Ohlsson stoppades ner. Få se
när de härnäst ska’ fram. Kanske det blir på min egsc
begrafning.» Han sade dessa sista ord med ett besynner
ligt uttryck, som ingen då just faste sig vid, men som orc
stod lifligt framför oss. Hvem anade då att i dessa ord
låg en hemsk förutsägelse om hvad som verkligen skuBt
inträffa inom loppet af en jemförelsevis kort tid. Ty oin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
