Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många som lärt känna och uppskatta hans originella,
vinfasta personlighet.
Jag talade nyss om Pelles artistiska bana. Få sceniska
artister ha begynt sin karrier under mera lysande auspieier
— hans debut som Plumkett i »Martha» d. 12 juni 1870
lär ha varit en af de mest lyckade man bevittnat å vår
opera; få hafva ock i så fulla drag njutit af popularitetens
sötma som Pelle Janzon. Och ännu på de sista åren, då del
böljade på att »dala utför», och den förr så kraftiga
stämman begynte att slitas i sina fogningar, var dess innehafvare
allt fortfarande i åtnjutande af mångas odelade sympatier.
Likvisst var Pelle understundom icke fullt nöjd med sin
tillvaro här hemma.
Detta var särskildt fallet spelåret 1887—88, det sist*
under hvilket de kungliga teatrarne fungerade som
statsinstitution. Pelle började då allvarsamt dystra till, under
förmälan att han nu icke hade det så bra som förr. Skalen
härtill känner jag icke. Nog af, Pelle talade på fullt allvar
om att skudda Stockholmsstoftet från sina fötter. Han or
dade derom så många gånger att jag nog tror att det
härvidlag icke bara var alldeles löst prat. Flera alternativ
hade han tänkt sig. Antingen ämnade han ge sig af till —
Amerika och naturligtvis för ett »smart» honorar, låta
engagera sig af en impressario och fara Vestern kring och sjunga
Bellman och Wadman samt åtskilligt ur sin vidlyftiga
opera-repertoar. Eller ock gåfve han hela historien på båten och
flyttade upp till bror sin i Norrland och engagerade sig som
bruksbokhållare. »För skrifva och räkna kan jag. Och
någon nytta skulle väl Pelle kunna uträtta.»
Men af dessa projekter vardt, som bekant, intet. PeUe
blef operasångare till döddar.
Ett af sina artistiska önskningsmål fick Pelle aldrig for*
verkligadt — det att få sjunga Mefistofeles i »Faust».
Onekligen hade det varit af intresse att, n. b. i hans krafts dagar,
ha fått se honom i den rollen, hvaraf han med sin
förträffliga karakteriseringsförmåga och sin vakna blick for det
humoristiska säkert hade åstadkommit någonting ganska
ori-ginelt.
Annars fick han sitt lystmäte på tacksamma
praktuppgifter, hvarom man lätt öfvertygar sig genom en blick på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
