Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hr Hillberg, som i sällsynt grad så att säga kan krypa
in i vederbörandens skinn (han maskerar sig alltid med en
framstående förställningsförmåga), kan icke i samma grad
tillegna sig Petruchios sinne: han har lof att vara stursk
och stark, men har får ej visa lidelse, och man förnimmer
ett inre uppror hos herr Hillbergs Petruchio, hvilket icke
passar till Shakespeare’s. Emellertid har figuren en sådan
prestance som ingen annan skådespelare i Skandinavien.
Oeh när man har sett hr Hillberg här, sett honom som en
mästare visa oron och osäkerheten hos äkta mannen i Galeotto
och hört hans djupa stämma skildra samvetsqvalen hos
löftesbrytaren i Lundqvists pjes, då tänker man med
förtrytelse på, att icke denne man kan bygga sin konst på de
Strindbergska gestalterna från Gert till »Fadren» och på den
literatur, som kunde växa upp i de Strindbergska fårorna.
Det kan äfven nämnas, att hans Bark i Sanna kvinnor var
konst af första rangen.
Emot honom spelar i Galeotto fru Baeckström, teaterns
yppersta qvinliga kraft i det allvarliga dramat efter fru
Fåhraeus’ afgång. Det är en helt ung, spensligt bygd dam,
hvilken ser ut som idel nerv och intelligens. Hon förde sig
med fin säkerhet i en verldsdams väsen och höll sin diktion
i en naturlig och själfull form. Nervösa skälfningar lyckades
henne förträffligt både här och i Ett löfte, och man hade
beständigt intrycket af en fin konstnärsnatur med förmåga
af verklig utveckling.
III.
Härmed är efter några teateraftnar Dramatiska teaterns
personal skizzerad, förträffligt egnad för det borgerliga
dramat och lustspelet och upptagande enstaka krafter, som
kunna användas i tragedien. Denna personal samverkar på
ett långt intensivare sätt än hvad samspelet vanligen formar
sig på vår Kungliga teater, der de enskilda framstående
krafterna skilja sig från ensemblen och draga allas blickar
till sig. I Stockholm förenas de spelande i ett gemensamt
arbete, der det visserligen icke alltid presteras så lysande
saker, t. ex. inom det komiska facket, som vi kunna njuta
i hr Olof Poulsens bästa konst, men hvarest till ersättning
tonen är naturligare, mindre konstlad.
Konversationsstyckena ha verkat på svensk scenisk konst och tvinga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
