Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de upprepade löftena om traktatens undertecknande. Deraf
den vigt som lades på Marspatentet, som icke blott förmedlade
Slesvigs närmare anslutning till Danmark, utan ock innebar
Holsteins fortfarande utsöndring och slutliga skilsmessa från
Danmark. Deraf, då det drog ut på tiden, alla dessa mer
eller mindre motsägande uppskofsförevändningar, som
svensknorska kabinettet anlitade, emedan det i det längsta ville
hoppas på en sakernas bättre vändning i Danmark. Och
när — kort efter Fredrik VII:s oförmodadt plötsliga
bortgång — det blifvit klart, att detta hopp icke skulle
uppfyllas, och Sverige Norge i följd häraf icke längre kunde
fullfölja alliansunderhandlingarna, ledde Manderström
reträtten på ett sådant sätt, att han dock ännu lemnade
Danmark dörren öppen till ett förnyadt närmande. Han
skref i depeschen till Hamilton den 2 december: »För
att i korthet upprepa, hvad jag här på Konungens
befallning sagt Eder, vill jag alltså låta Eder, Herr Grefve,
veta, i det jag anmodar Eder att sätta danska ministéren
i kännedom derom, att H. Majestät icke anser närvarande
ögonblick gynsamt att afsluta en allianstraktat, som
väsentligen komme att hvila pä en helt annan grund och utgå
från helt andra förutsättningar än det utkast, hvarom det
i somras var fråga. Härmed vilja vi icke säga, att vi helt
och hållet uppgifva tanken på en sådan traktats afslutning,
i fall omständigheterna och ömsesidiga intressen framdeles
påbjöde den. Jag tror mig äfven kunna säga, att det icke
vore klokt att i detta ögonblick förklara underhandlingarna
för afbrutna. Vi för vårt vidkommande önska det icke,
och vi antaga, att Danmark ej bör önska det. Det är
bäst att låta saken tills vidare bero; den skall längre fram
lefva upp igen, ifall att förhållandena kräfva och medgifva
detta.»
Ännu i mars 1864, alltså då danskarne redan kämpade
i Dyppelskansarne, förutsatte Manderström möjligheten af
att Sverige kunde komma att ingripa i kampen. På väg
till stortingsmötena i Kristiania höll han vid en bankett i
Göteborg ett tal, i hvilket han yttrade: »Hans Majestät
hade helst sett, att striden kunnat biläggas och freden
återställas; men om så icke kan ske, och Sveriges ära
fordrar att vi deltaga i striden, så hoppades talaren, att
regeringen måtte kunna räkna på hvarje god medborgares
medverkan.» Då konung Karl afslöt norska stortinget den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
