Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litisk förbindelse sådan som den påtänkta», Danmarks gräns skulle
bli Kongeån och »allt söder derom blifva tyskt eller preussiskt
territorium», förbiser han belt och bållct att förslaget är grundadt
just på det nationelt danska Slesvigs räddning åt Skandinavien.
Denna punkt skulle ju förfäktas med lif ocb blod.
I Monrads andra bref ser man af allt, att han är stadd på
återgång från förslaget. Han bar återfallit i sina gamla idéer.
Ryssland hade väl äfven gjort bonom och Kristian IX
förespeglingar om att kunna rädda alltsammans, åtminstone åt dyoastien.
Monrad gjorde sig tillgodo Rysslands motvilja för ett Skandinavien,
och Ryssland begagnade sig af Monrads vankelmod; oob så
lem-nade Ryssland slutligen i sticket både honom och kung Kristian.
I sitt första bref uttalade Monrad önskan om, att »så snart som
möjligt träda i officiel ocb alldeles bemlig förhandling» med svenska
regeringen. Här låtsar ban ej mera nägonting derom. Han låtsar
oj om, att en snar underhandling också kunnat medföra åt
Danmark en snar krigsbjelp från Sverige-Norge. Konung Karl hade
i sitt andra bref till Monrad medgifvit, att man ej skulle
förelägga konferensen förslaget, nämligen så som Monrad fattat saken.
Detta skulle ju dock ej hindrat, att ett snart slutet förbund mellan
Danmark och Sverige-Norge låtit Danmark föra ett annat språk
på konferensen. Konung Karl bade äfven medgifvit, att det öppna,
offentliga bedrifvandet af förbundets organisering och konstituering
ej borde bövjas så länge konferensen varado. Men detta hindrade
ju ej, att saken kunde genast gripas an regeringarna emellan.
Hvad betydelse egde i annat fall Monrads egen i hans första bref
uttalade önskan om en »snar» underhandling? Menade Monrad
nu, att någon underhandling alls icke borde ega rum så länge
konferensen pågick, så visar ju detta, i förening med hans
antydan, att Holsteins och väl då äfven Slesvigs öde skulle afgöras
just på konferensen, att förslaget icke mera egde någon plats i
hans politik. Ocb när han slutligen talar om önskvärdheten af
en personalunion mellan Holstein, Slesvig och det öfriga Danmark,
strider detta direkt mot hela programmet.
Dessa äro mina randteckningar till dokumenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
