Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frånvaro. Först dä hon frigafs, erfor m:lle Oazotte denna
smärtsamma förlust*.»
Det är pä en af detta sanniogsvitnes noter till ett år 1800
ntgifvet skaldestycke, som berättelsen om le verre de sang grundar
sig. Noten fick sin kredit från den berömmelse som poemet vanu,
och som visserligen ej kan härledas från dess poetiska förtjenster.
Gabriel Légouvés son, den ännu lefvande ledamoten af franska
akademien (f. 1807) har ganska väl förklarat anledningarna till
den i och för sig tämligen medelmåttiga diktens storartade
framgång. »Den kom deraf», säger han (Soixante ans de souvenirs,
I: 185), »att det lilla skaldestycket var liksom det allmänna
medvetandets eko. Man hade nyss trädt nt nr revolutionen och
skräckväldet. Qvinnorna hade der visat sig sublima i uppoffring, mod
och dygder. Hvarje hjerta liksom oroades af ett obestämdt
be-hof att lägga i dagen sin erkänsla, sin beundran för dessa
hjeltin-nor och dessa martyrer. När man då plötsligen såg en ung man,
brytande på en gång med de gamla epigrammen ocb de gamla
madrigalerna, förneka i lika måtto Boileau och Dorat, låta det
allvarliga äreminnet öfver qvinnans förtjenster och pligter
undantränga adertonde århundradets artigheter och det sjuttondes
satirer, i qvinnan måla makan, dottern, systern, modern, besvarades
skaldens rop af ett omätligt bifall.»
Detta är ju förträffligt. Men sedan nittonde århundradet i
sin begynnelse så rikligen belönat skalden för hans poem, kunde det
väl vid sitt slut f& anses fritaget från att tro på hans dumma noter.
Två år yngre än Légouvés Mérite des femmes är Jacques
Delilles ännu mera vidtbekanta skaldestycke La Pitié (1802). Det
Ur icke, säger Delille i förordet, helt och hållet ett
tillfällighetspoem. Men nog är det väsentligen ett politiskt poem, och
författaren underlåter ej att berömma sig af den dristighet, hvarmed
han utmanar »en million olaglige égarés och barbariske roffares»
hat. Han skall ej tveka att säga dem sanningen på vers, han
som »under Robespierres knifvar vägrat denne en hymn till det
högsta väsendet».
Äfven Delille har utrustat poemets fyra sånger med
historiska noter, som visa att han lika litet som Légouvé var kinkig
eller valde i väpplingen.
* Utgifvame (1823) af Mémoires sur les journées (Je septembre 1792,
herrar Baudouin frères, kände mycket väl förloppet, men icke dess
mindre aftryckte de denna »historiska» not. För den sak, de ville tjena,
användas fortfarande dylika bedrägerier, hvilka som bekant kallas fromma
och hållas för oskyldiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
