Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen observerade, att m:me de Villelume endast draok hvitt vin,
frågade hon värdinnan: »M:me de Villelumes oöfvervinneliga
motvilja mot rödt vin kommer förmodligen från minnet af det glas
blod, hon tvangs att dricka?» — »Hou har aldrig druckit ett
glas blod», svarade m:me de Montarant, »detta Ur ett misstag,
som jag skall bedja henne att beriktiga, såsom hon låter sig
angeläget vara, när helst tillfälle erbjudes.» Uppmanad att yttra sig,
svarade hon i hufvudsak följande:
»Jag behöfver ej säga, att det aldrig är utan en hög9t
plågsam känsla, jag i minnet återkallar denna förförliga period i min
lefnad, och att jag icke kan hafva någon sympati för det partis
verktyg, som orsakat mig så mycket lidande. Men jag håller det
för min pligt att ej låta ett brott, som skulle lägga en ny
skändlighet till så många fasor, falskeligen påbördas dem som åt mig
återskänkte min far. Sanningen är denna. När mördarne,
bevekta af mina ansträngningar att rädda min far, lofvade mig att
han finge lefva, svimmade jag öfverväldigad af rörelse. Nåväl,
onder intrycket af en känsla som man svårligen kan fatta hos
personer som begått sådana brott, förde mig mördarne till dörren
af ett närliggande caFé. En af dem begärde ett glas med socker
och pomeransvatten samt lät mig dricka några droppar, som
upp-lifvade mig. Men hans blodfiäckade fingrar hade smutsat glaset.
Mitt första intryck vid åsynen af den blodiga hand, som räcktes
fram mot mig, var att rysande vända mig bort. Men en af dem,
som stödde mig, hviskade i mitt öra: drick, medborgarinna, och
tänk på er fader. Jag gjorde så, men alt sedan dess, så snart
jag ser rödt vin i ett glas, känner jag mig sjuk.»
Detta är, säger brefskrifverskan till sist, den trogna
framställningen af fakta, sådana de berättades för mig af m:lle de
Sombreail sjelf.
Om detta år 1815 var m:lle de Sombreuils hågkomst af
sep-temberdagarne, hvad vitsord kan då tillmätas sonens, några
årtionden efter hennes död skrifna bref?* I min tanke kan man
* Historieskrifvaren Grämer, kallad de Cassagnac, hvilkens
lättfärdig*. ytlighet är lika stor som hans anspråksfullhet, säger att brefvet är
skrifvet till honom af de Villelume. Att denna uppgift är lögnaktig,
synes framgå af några ord hoe Mortimer Ternaux (Histoire de la tcrrenr,
III: 288). Den sistnämnde förf. har låtit sig öfvertygas af ifrågavarande
bref, som — säger han — Villelume skref till Alfred Nettement, och
denne införde i sin Réfutation de Phistoirc des Girondins, h vari från
Gra-irier de Caasagnac hemtade och reproducerade det. Olyckligtvis har
Mor-timcr Ternaux ej uttryckt sig med all den tydlighet, man kunde önska:
kan citerar ett arbete af Nettement, som Louis Blanc förgäfves sökte i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
