- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
46

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men än hade döden ej fått ut allt sitt. Den gladaste bland
de glade skulle för första gängen göra sina vänner, sin publik
sorg, vår baffo skulle sluta skämta, hans ögas eld skulle slockna,
hans skratt förklinga, hans röst tystna i dödens generalpaus.

Här behöfvas ej många ord. »Hvem är som ej vår broder
mins, fastän hans skugga mer ej fins?»

Ekot af hans valdhorn hörs än qvar i skogen, minnet af
hans glada verksamhet strålar qvar i sånggudinnornas tempel.
Blekna kunna aldrig gestalter så lefnadsfriska och varma som
hans typiska buffoframställningar, än ur klassisk musik, såsom
Leporello, än af italiensk såsom Figaro, Dulcamara, Pasquale, än
af fransk såsom Vulcan, Bijou, Gil Perez, samt Gigoti i
Diamantkorset, som nu med honom förlorat sin mest glittrande juvel.

»Det var ej konst, jag hört de sade, men ack hvad det var
själ deri!» En sådan själ, en sådan natur står öfver konsten,
de små tekniska greppen äro ovärderliga för osjelfständiga
varelser, men vår buffo var en personlighet, han var en särskild i
detta tidehvarf af dussinknappar, och han var en konstnärsnatur
som få. En sådan naturs skuggsidor känner man. Men vi
dragas mot de ljusa sidorna, den egendomliga poetiska
lifsuppfatt-ningen, lättheten att tolka, att skapa på fri hand i konstverkets
anda, föraktet för rutin-schablon, det glädtigt oförmodade, ja det

— tu&an-djefla. Vår k. opera har nu en sann konstnär mindre,
snart har den inga alls. Denna förlust hör till de oersättligaste
af alla. Vi se ingen dager i det mörker som nu omhöljer den
komiska operans framtid på vår scen.

Till sådan glädje lefde han och till sådan sorg dog han,
Stockholms populäraste sångare, Pelle Janzon.

Ännu en förlust — dock ej af dödlig art anteckna vi i hr
Books tillbakaträdande från hofkapellets hedersplats.

Hur direktioner vexlade, hur dirigenter skiftade, var det
alltid med en känsla af trygghet man bredvid anförarstolen såg
den lefvande sammanbindande länken mellan nu och förr,
inkarnationen af svenska operaorkesterns gamla anseende, den vackra
traditionens lika vackra banérförare, konsertmästaren Book, i alla
afseenden hofkapellets mest representativa man och prydligaste
prydnad.

Hr Book har bakom sig ett förflutet äfven som solist.
Ännu mins man med nöje hans klassiska nobless i en Beetho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free