- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
48

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grad borde anlitas. S& är t. ex. hennes kyrkscen i Faust full
af väl attänkta detaljer, men de komma ej alla till sin rätt och
de hänga ej heller alldeles ihop inbördes. Fjerde finalen gaf hon i
alla hänseenden intressant, men den femte togs för blekt och gaf ej ett
nog imposant slutintryck. I Julias parti beundrar man den
ungdomlighet, frk. Ek förstår att utveckla i första akten, der hennes
valsaria trots de vokala ojemnheterna genom den sceniska
framställningen gör ett ganska ungdomligt graciöst intryck, svärmiskt,
oskuldsfullt och glädjesprittande. Det är Bynd att de vokala
medlen skola neka sin tjenst mot höjden och tonemissionen i den
bundna satsen alltjemnt skall vara så bristfällig. Vår
konserva-toriisångkonst har mycket på sitt samvete, men väl knappast något
så tragiskt som den missriktade uppfostran af Selma Eks röst,
som aldrig blifvit hvad den frikostiga naturen ämnat den till, och
som pressad af detta sångsätt ej kommer att hålla stånd mot
tidens och tjenstens härjningar som fördelen af en mer praktisk och
konserverande metod skulle medfört åt henne och den svenska
operakonsten, för hvilken denna konstnärinna egt större
förutsättningar än samtliga andra de senare åren.

Hr Odmans Romeo sårade i våras några »ömmare
samveten» genom alltför danska fasoner i sin sång. Nu äro de sin
kos, men det lif och nit, hr ö:s Romeo vunnit i Danmark,
sätter fart i flera detaljer, der sådan förr saknats; så anse vi nu
mindre kärlekskuttrandet än den svårare tredje akten som hr Ö:s
glanspunkt, och det är onekligen ett framsteg.

Att hr Strandbergs vackra framåtgående nu tvärstannat
genom hr Odmans återkomst, anse vi för lika beklagligt som
onödigt. Såväl i Faust som Romeo voro denne sångares
prestationar af den art att han mycket väl deri borde tillåtits alternera med
hr Odman. Nu i höst har hr S. varit så godt som förvisad från
Operan, hvarpå naturligtvis hans konstnärskap ej kan vinna. Hr S.
är för blygsam att tränga sig fram, som vissa medelmåttor för sed
hafva, och derför har han orättvist blifvit både gömd och glömd.

Ej heller kan det vara välbetänkt att begagna sig af hr
Odman som lockbete så träget, att en sångare med så delikat
organ som tenor anstränges i regeln hvarannan afton månad
efter månad, samtidigt med repetitioner och studier af nya roler,
dessa dertill så ansträngande som tenorpartierna i Othello och
Lakmé. Dessutom ju oftare en magnet anlitas — dess mer
sliten blir den, dess svagare dess dragningskraft, låt vara att hr
Odmans förtjusta och förtjusande damegarde »dör, men viker ej».

En prestation, der hr Odman numera torde nått idealet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free