Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna med heder uppbära rolen, som i hennes yttre fått en god
bundsförvandt.
Hr Johansons (fr. Vasateatern) debut (i kungens rol) på k.
operan var lycklig. Rösten är välkänd, den behandlas ganska
bra, behöfver ännu mer ema\j i höjden, men har ett sonort
medium, föredraget är musikaliskt, om ock ännu n&got stelt. Både
den stora arian och trio-romansen voro lofVaode prestationer.
Spelet visade att förmåga finnes, som kan slå ut i blom med
tiden, apparitionen lemnade intet att Önska, hållningen knappast heller.
Så kom Farnt Der återuppträder hr Ödman som Faust
och visar att den danska sträfva kritiken öfver honom i denna
rol var lika orättvis som vårt och fleras nedsablande af hr
Bi uns tragi-komiska Faustedition var motiveradt.* Hr ö. spelar
nemligen sin Faust också mycket väl, karakteristiskt och smakfullt,
sången är ju välkänd och endast det förtjusta lifgardets tydliga
aversion för op. » Faust» gjorde väl att de märkligt nog uteblefvo från
sina höga poster denna afton och med dem många ridåhissningar.
Frk. Ek sjöng Margaretha, hvarom förut är taladt. Hoq
hade nu anlagt blond peruk. Röd bar hr Nygren, som från
Brander avancerat till sjelfVa den fule. Han har icke gnistan,
denne helvetets bebyggare, men han sjunger vårdadt och rent
med en stor, grof röst, innehållande flera präktiga toner, och
han spelar konvenabelt. Sedan Willmans tider ha
operahabitué-erna fått vänja sig vid mycket litet eller intet i denna rol och
de ha nu orsak att vara tacksamma det rolen återges någorlunda
tillfredsställande igen efter så många äfventyrligheter, hvaröfver
glömskans välgörande slöja skyndsamligen må dragas.
Äfven vid dessa abonnementsafbnar, hvilka ju böra
sär-skildt soigneras, var regien långt ifrån oklanderlig. Folklifvet i
Faust bör mer hållas i vexlande grupper, icke i större —
kotterier, som turvis stiga fram till rampen och afhaspla sin
stump. En rödhändt amatör utan minsta raison d’être har alla
dessa tre aftnar hedrat representationerna med sin skrymmande
till- och närvaro uti första kulissen till höger och sålunda gått
igen snart sagdt såväl på Nova Semblas fjell, i Ceylons brända
dalar, hvarhelst en usling finns — — —
Man får verkligen lof att vara så smärt som unge Siebel*
Karlsohn att kunna tränga sig förbi denne (sannolikt döfve?)
amatör, som borde tillhållas hålla den bukett, Siebel plockar och
* En fullt opartisk och träffande karakteristik har nyligen
tecknats (i danska tidningen >Illustreret tidende») af hr Bruns konstnärskap
på tal om Heises »Drot og Marek».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
