Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre, varit villig att följa mera ideella fanor, nu på det skar*
paste fördömer denna dussinkramsälskande regie, som från
sin spellista förvisat de literära programmen. Någon gång
endast, när det estetiska samvetet vaknat hos teaterns styresmän,
har man låtit ett stycke af Ibsen eller någon annan literär
dramatisk storhet rycka fram. Men se — då stodo bänkame
tomma, och så log man som augurer och menade att man ändå
bedömt sina pappenheimare — d. v. s. publiken — riktigt
Ack, ack, herr direktör, det var nog sant ert antagande, att
publiken skulle utebli, men orsaken, som framkallade denna för
teaterns kassa sorgliga verkan, var en helt annan än ni trodde.
Publiken kom inte, inte af bristande intresse för det sceniska
mästerverket, utan derför att publiken hade tråkigt, aldrig
rycktes med, aldrig blef riktigt varm. Och detta återigen — ja,
det berodde sannerligen inte hvarken på den gåtfulle Ibsen
eller den dumma publiken — nej, det berodde på att teaterns
krafter inte räckte till, att gnistan, som skulle tända, fattades
skådespelarna sjelfva.
Och ändock äger denna teater långt ifrån dåliga sujetter.
Tvärt om. Men det saknas en annan faktor och kanske den
vigtigaste — en verkligt god instruktör, besjälad af sin konst,
hängifven sitt arbete. En skall offra sig för folket, heter det,
och vid teatern är denna någon instruktören. Han skall dela
med af sin entusiasm, lysa upp med sitt skarpsinne, ingjuta
kraft genom sin vilja. Det var också ytterst intressant att
anställa jämförelser mellan det olika sätt, hvarpå direktör Lorens
Lundgren och dir. August Lindberg förde sina trupper i elden.
Det var också denna olika fältherretalang, som helt naturligt
framkallade olika resultat.
Nu säger jag inte detta som minsta förebråelse mot dir.
Lundgren — ty inte kunna alla vara födda till teaterledare
— men kärleken till konsten är inte det samma som att vara
som en snäll pappa för artisterna, det behöfs också att kunna
sporra dem, egga dem, styrka deras tro — inte på sig sjelfva, ty
den konsten kunna de nästan allt för väl — utan tron på att
konsten likväl är något annat än poserandet af det egna lilla jaget.
Stora teatern föreföll mig som en treflig familj, der husfadern
inte ville störa sina älsklingsbarn genom att energiskt angripa
deras fel och svagheter, utan lät udda vara jämt.
För att få ett begrepp om hvad Stora teatern bjuder på,
meddelar jag här repertoarlistan för en tid af tre månader, från
den 1 sept. till den 1 dec. 18S9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
