Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=Hon vill inte gifta sig. Två svärmödrar (»Duvals
skiljs-messa>). Galeotto. Lilla hertigen. Mellan bjudningarna.
Nervösa fruntimmer. De unges förbund. Viceamiralen. Niniche.
Don Cesar. Den puckelryggige. Debutanten och hennes far.»
jämte den öfriga mest kända Almlöfs repertoaren.
En brokig spellista i sanning! Och af denna framgår, att
lustspelsgenren oeh operetten intar det största rummet, utgör
repertoarens grundstomme. Af värderika saker finna vi endast
Ivänne: »De unges förbund > och »Galeotto». Från den förre
bar jag nu endast minnet qvpr af herr Sternvalls Brattsberg, en
präktig gammal kammarherretyp, konsekvent och stilrigtigt
genomford, en framställning, som verkligen hedrade Stora teaterns
ange pére nobel. Herr Sternvall syntes mig för öfrigt vara en
af de få af Stora teaterns sujetter, som med verkligt allvar och
någon djupare uppfattning gick till arbetet, och hans skapelser,
om äfven understundom något monotona, buro alltid prägeln
af konstnärlig förståelse. I sin helhet gjorde detta Henrik
Ib-sens 3 De unges förbund» ett, mildast sagd t, mycket matt
intryck, liksom första aktens iscensättning var långt ifrån
mönstergill. Hade herr Lundgren nu haft blick för scenens
fordringar och sinne för det karaktäristiska, hade han säkerligen
ieke kunnat upptäcka den minsta lilla tillstymmelse till något
säreget norskt i denna första akts scenanordning, utan helt
enkelt gjort om alltsamman. Som det nu var, påminte mig den
sjuttonde majfesten lifligt om något af Blanches lustspel med
pokulerande gesäller och litet lyktor här och der i träden —
en scen från t. ex. Humlegården på den tid salig rotundan fans
i verlden. Herr Albert Ranft, som är en mycket duglig
regissör, når det gäller lustspel och farcer, och som äger en
omiss-känlig talang att elegant dekorera en salong eller skapa små
förtjusande rumsinteriörer, har få förutsättningar att föra fram
på scenen mera djuptänkta verk. Här måste regissören ha en
förmåga att dyka till bottnen af diktarens tankar, sätta sig in
i, göra sig så förtrogen med dramat att, när han sedan skall
forma det på scenen, han ger det den riktiga prägeln.
Regissören måste vid sådana tillfällen äfven vara en begåfvad
instruktör; der skådespelaren stapplar, tar miste eller skenar i väg,
måste den ledande viljan träda emellan. Det var just bristen
på instruktör, som i så hög grad gjorde sig märkbar vid
uppförandet af »De unges förbund».
Nu har Göteborgs Stora teater en ung skådespelare, som
besitter verkliga anlag för scenen, och som också blifvit publi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
