Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållen Henri Duval, fröken Rylanders fru Bonivard piruetterade
och kastade ut sina retsamma repliker lika flinkt som frkn
Ahlanders halfgamla dansös, och fru Anna Sternvall lyste genom
sin bedårande skönhet i Dianas roll, der hon stod blond, elegant
och välväxt under det kinesiska parasollet. Som den gamle
sjöbjörnen Corbulon var hr Lundberg, Stora teaterns populäre
komiker, trygg och torrolig. Med ett ord, skulle man beteckna
dramatisk konst med stjernor alldeles som Baedeker gör med
hotell och restauranter och herrar vinhandlande med mer eller
mindre förfalskad konjak så — tre stjernor för stora teaterns
>Två svårmödrar»! Det räcker ju till och blir en öfver, och den
skulle jag vilja ge &t fröken Amanda Rylander för hennes
direkt ur lifvet gripna, rättfram och enkelt hållna tant Malla i Fr.
Hellbergs täcka interiör »Mellan bjudningarna». Jag tillstår det
gerna, det var ett stycke sund och äkta konst!
Stora teaterns unga garde — dit jag ock räknar teaterns
jtune premier, hr Byström — bestod af fröknarna Behrens,
Borgström och Sundqvist plus hr Lambert Larson — de båda
senare välbekanta för Stockholmspubliken. Att nu ställa deras
horoskop för framtiden, vore det samma som att spå en vacker
sommar af en lofvande vår. Men frkn Borgström har obetingadt
så goda förutsättningar att hon, omplanterad i en för hennes
anlag gynsam jordmån, ovilkorligen bör nå fram till något. Hr
Byström visade vackra ansatser och elegant framträdande som
poeten i Galeotto, men det högre dramat tro jag icke ligger
för hans figur — han är litet för stadig till lyrisk älskare.
Men i lustspelet och komedien är han deremot hemma. Frkn
Helfrid Sundqvist, som väl ännu hela Stockholm mins från
badscenen i »En Sommarsaga» — ah, hon var förtjusande,
kokett insvept i sitt badlakan — såg jag endast helt flyktigt i
några småroller — bäst och näpnast som pagen i »Don Ge*
sar». Herr Larson, hvilken från Vasateaterns glada operettlif
flyttade till det allvarsamma Göteborg, har vunnit i säkerhet,
men hans figurer sakna ännu saft och färg — måtte han en
ging få säga som Per Olson om vargarna: nu komma del —
Voilà le rideau qui se lève. Ecoutons!
Det är Niniche — den sorglösa, frivola, frestande vackra
Xmiche i Gerda Grönbergs gestalt, som visst inte saknar sin
lilla parisiska embonpoint. Men det klär henne. Och hon
sjunger lika friskt, lika fint och tilltalande — ja, kanske ännu
mer artistiskt fulländadt än förr, när hon var den firade divan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
