- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
106

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han öga för sitt ämnes »pikanta» sidor, ja uppsökte
företrädesvis dem. I sitt literära skriftställeri kunde han
sålunda förliknas vid kung Halfdan, som

–skämtade jämt och log,
men lika fullt som en man han slog.


I vexlande lifsglädjes ljus och ändå i strängt, allvarligt
arbete har hans lefnad mestadels gått fram. Som hvarje
dugande man hade han sina ovänner och motståndare; men
han samlade också omkring sig en talrik vänkrets, som
länge skall sakna honom.

Af sin skånska hembygds lynne bar han igenkänliga
drag; med en lindrig helsingborgsk uttalsbrytning förenade
han skåningens trygga godmodighet och lugna uthållighet
samt äfven det lifligare väsen, som plägar utmärka
Helsingborgs befolkning. Ej långt från nämnda stad låg Farhults
prestgård, där han framlefde sin barndom; liksom så många
andra af vår literaturs notabiliteter var han prestson, och han
tillhörde dessutom en prestslägt med literära anor. Hans
fader var prosten P. G. Ahnfelt, känd som
»Studentminnenas» utgifvare, och äfven farbrodern, Nils Otto A., egde ett
aktadt literärt namn. Prosten P. G. Ahnfelt var väl en af
»stiftets pelare», men gentemot det högkyrkliga
presterskapet hörde han ändå till den liberala oppositionen. I hans
personlighet förenade sig skilda riktningar till en originel
enhet: grundlig latinare och på samma gång hemmastad i
den moderna literaturen, hade han det lifsglada skaplynne,
som utmärkte både den antika och den nyare humanismen;
vid sidan deraf gick en nationelt nordisk strömning, ett arf,
från den »götiska skolan»; derjämte hade han en kyrkligt
pietistisk grundton och stod som nykterhetskämpe vid sin
vän P. Wieselgrens sida. Den pietistiska grundtonen fans
också hos hans maka Sofia Ekstrand samt hos de tre döttrar,
som voro äldsta barnen. Den fjerde i ordningen inom denna
syskonkrets var sonen Arvid Wolfgang Nathanael, född den
16 augusti 1845. De tre namnen afspeglade de tre
riktningarne i fadrens väsen: Arvid den nordiska
fosterländskheten, Wolfgang den götheska humanismen, Nathanael den
bibliska pietismen. Det blef väl egentligen Wolfgang, Gothes
förnamn, som kom att uttrycka hans med dennes beslägtade
lifsriktning, men han fick bära det mer nationela namnet
Arvid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:35:14 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/urdagkron/1890/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free